Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 april - Dagens frågor - En tullunionsplan med förhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 DAGENS FRÅGOR
bringa sina äldre tullpolitiska avtal med utomstående makter i samklang
med det nya systemet, och de båda kontrahenterna förbundo sig att snarast
möjligt taga itu härmed. Vad som publicerades var alltså närmast
grundplanen för ett diplomatiskt-ekonomiskt arbete på lång sikt, och ändå blev
effekten nästan lika stark som om man överraskat Europa med själva
Anschluss, Österrikes politiska uppgående i Tyska riket. I Frankrike
retades vederbörande särskilt av att preliminäravtalet framställdes som ett
läraktigt, om än blygsamt och i hög grad partiellt, begynnande
förverkligande av Briands paneuropeiska tankar, varför ock de båda staterna
förklarade sig villiga att när som helst ingå i liknande förhandlingar med
därtill hugade utomstående makter. Detta utpekande av Briand som den
planerade tullunionens barnafader var självfallet raka motsatsen till god
diplomatisk psykologi.
Motståndet mot tullunionen går nu fram på två linjer. På den ena röra
sig Frankrike och dess drabanter med argumentet, att här föreligger en
självklar och allom uppenbar kränkning av gällande fördrag. Tullunionen
fattas därvid som det första och avgörande steget hän emot Anschluss, och
ett dylikt upphörande av Österrikes egenskap av oberoende stat är ju i
fredstraktaterna i Versailles och Saint-Germain förbjudet utan därtill på
förhand erhållet medgivande av Nationernas Förbunds råd. Ihåligheten i
denna slutledningskonst behöver ej närmare påvisas för dem, som läst
fördragstexterna, men i Frankrikes och Tjeckoslovakiens press framställes
detta påstående som en trossats, vilken ej tarvar några bevis. På sin höjd
erinrar man om att det var på tullunionens väg Bismarck gick fram vid
Tyska rikets enande, och i Le Temps utmålas redan, till skräck för de
besynnerligt kallblodiga italienarna, att här föreligger en tysk Dräng nach
Sudosten, som direkt hotar det ur germanska kedjor nyligen frigjorda
Trieste. Mindre fantastisk är den rättsliga argumentering, som utgår från
Österrikes specialutfästelser i protokollet av den 4 okt. 1922 om det då
genom Nationernas Förbunds förmedling erhållna återuppbyggnadslånet,
Österrike lovar nämligen där att »avhålla sig från varje underhandling
eller varje ekonomiskt eller finansiellt åtagande, som skulle kunna direkt
eller indirekt äventyra dess oberoende». Dess handlingsfrihet ifråga om
»tulltariffer och kommersiella och finansiella överenskommelser» erkännes,
men endast under den förutsättningen, att »Österrike icke förminskar sitt
ekonomiska oberoende genom att giva någon stat särskilda fördelar, vilka
kunna äventyra detta oberoende». När man i Frankrikes eller Lilla
Enten-tens press nedlåter sig att söka sakligt uppvisa dessa fördragstexters
oförenlighet med det preliminära tullunionsavtalet, framhålles vanligen, att en.
tullunion mellan två inbördes så olika stater som stormakten Tyskland och
småstaten Österrike måste förinta eller åtminstone äventyra den senares
oberoende. I Berlin och Wien svaras, att det planerade avtalet
konstruerats just med hänsyn till denna faras undvikande.
Den andra oppositionsvägen är den engelska. Utrikesminister Henderson
har omsorgsfullt undvikit alla tvärsäkra påståenden om överenskommelsens
rättsstridighet; den frågan har han överlämnat åt engelska krön juristers
prövning, som ännu pågår. Däremot konstaterar han, att tvivelsmål i
denna sak yppats, bl. a. bland garanter för 1922 års lån, och att Natio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
