Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 april - Dagens frågor - Den indiska författningsfrågans läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Däremot misslyckades alla försök att åstadkomma uppgörelse mellan
hinduer och muhammedaner om röstfördelning dem emellan samt om
garantier för religiösa minoriteter.
Uppgörelsetanken tog ett stort steg framåt, då det kort efter
Londonkonferensens slut lyckades vice-konungen lord Irwin att efter långvariga
personliga förhandlingar med nationalistprofeten Gandhi få till stånd ett
upphörande för obestämd tid framåt av nationalisternas upprorsliknande
ohörsamhetskampanj mot regeringen. Det bör emellertid eftertryckligt
inskärpas, att realia i författningsfrågan ej alls voro på tal vid
förhandlingarna mellan lord Irwin och Gandhi. Deras avtal var helt enkelt ett
stillestånd i ohörsamhetskampanjen, åsyftande att möjliggöra även
kongresspartiets deltagande i de pågående förberedelserna för
författningsreformen. Ohörsamheten avblåstes sålunda, vittgående amnesti beviljades,
kustbefolkningen fick rätt till fri saltberedning, bojkotten mot engelska
varor skulle upphöra som politiskt påtryckningsmedel men fick fortsätta
i lagliga former, d. v. s. utan att tillgripa tvång eller våldshandlingar.
Gandhi utfäste sig att inhämta nationalkongressens bekräftelse på denna
uppgörelse.
Senaste nytt från Indien är, att kongressen efter ett par veckors
förhandlingar i Karachi nästan enhälligt beslutat bekräfta Gandhis
uppgörelse med lord Irwin och sålunda påtagit sig ett moraliskt ansvar för att
det nu verkligen blir slut med de organiserade våldshandlingarna för den
tid, som författningsarbetet kan räcka. Samtidigt vidhöll kongressen
emellertid sitt i Lahore vid nyårstid i fjol framställda krav på »fullständigt
oberoende» — utan att dock närmare precisera vad därmed skulle förstås.
Man beslöt att deltaga i en av regeringen i utsikt ställd fortsättning av
Runda-bord-konferensen i London, utsåg Gandhi till kongressens förste
delegat och överlät åt honom att själv utvälja sina meddelegerade. Vidare
antogos reservationer om en mängd specialkrav, dock under tyst
förutsättning, att Gandhi ej behövde känna sig bunden av de flesta bland dessa,
om eftergifter »i frihetens intresse» skulle befinnas nödiga. Med
»dominionställning» ville man emellertid ej nöja sig, och Gandhi har efteråt
försäkrat en intervjuare, att ett accepterande av dominionställning, vilken
möjlighet han ej kunde tänka sig, förutsatte nytt vidfrågande av
kongressen eller åtminstone av dess mellan årsmötena fungerande arbetsutskott.
I sin iver att smida, medan järnet var varmt, tänkte sig ministären
MacDonald först att omedelbart låta Runda-bord-konferensen
sammanträda, denna gång i Indien, men en varning från konservativt håll
förmådde den att ändra tankar för att ej riskera, att författningsfrågan skulle
bli partiåtskiljande i moderlandet, vilket den — trots en del knorrande på
det konservativa partiets högra flygel — hittills ej varit. Regeringens
eftergift i denna punkt belönades av Baldwin med ny partiofficiell
anslutning till regeringspolitikens allmänna grunddrag, dock med förbehåll
för riksintressenas tryggande genom tillräckliga garantier.
Fram på sensommaren eller i höst skall sålunda Runda-bord-konferensen
ånyo samlas i London under regeringens ledning och med deltagande av
ombud även för de stora brittiska parlamentspartierna. Dessförinnan har
Gandhi lovat göra sitt bästa för att åvägabringa den uppgörelse mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
