Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Finska litteratursällskapets grundläggande. Av Volmar Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 VOLMAR BERGH
till nationellt liv och till medvetande om sin fäderneärvda
kultur.
Då han återvände till hemlandet, slungade han ut liksom en
bomb i ett sovande samhälle sitt berömda lösensord: »Svenskar
kunna vi icke vara, ryssar vilja vi icke bliva, alltså måste vi
vara finnar.» Det dröjde ej länge, förrän de nyromantiska
idéerna vunno så stor genklang, att ungdomen vid Åbo akademi
synnerligen talrikt blev engagerad i den nya skolans tjänst.
Allt flere finnar ville idka studier vid Uppsala universitet, och
där kommo de i intimare beröring med de nya
idéströmningarna.
De finska studenterna i Uppsala bildade en egen nation, som
räknade ett trettiotal medlemmar. I sina brev från
Fyrisstaden och under ferierna i hemlandet spredo dessa den nya
åskådningen. År 1815 grundlades ett fosforistiskt sällskap i
Åbo, det s. k. Aura-förbundet, som tog till sin uppgift att i
Finland skapa en ny litteratur i romantisk anda. En av dess
verksammaste medlemmar var Arwidsson. När denne efter en
längre vistelse i Uppsala återvänt hem år 1818, var han ännu
mera brinnande av iver att arbeta för sitt fosterlands
nationella uppväckelse.
I sina strävanden vunno Arwidsson och de andra unga
akademikerna även förståelse hos sina vänner i Sverige. Framför
allt gillades deras idéer av Lorenzo Hammarsköld. Han
uttalar sig i dessa frågor i nyromantikens huvudorgan, Svensk
Litteraturtidning av den 17 maj 1817. Hammarsköld visar i
denna märkliga uppsats en förvånansvärd objektivitet i
bedömandet av den för dåtiden alldeles främmande
nationalitetsfrågan. H. erkänner öppet, att den kulturella gemenskapen
mellan Sverige och Finland vuxit sig stark på den finska
folkindividualitetens bekostnad. »Finska litteraturen», skriver
Hammarsköld, »utgör ej mera en avdelning av den svenska,
den måste inom sig själv koncentrera sig, måste stå och falla
genom sig själv. Att denna litteratur måste vara en
modifikation av den svenska, är naturligt, så länge svenskan förbliver
skriftspråket i Finland, men då svenska litteraturen ej mera
på den finska kan utöva ett direkt inflytande, är det att
förmoda, att den finska nationaliteten renare än hittills skall
återspegla sin något mera österländska natur, vilken även hos de
svenska skalder, som från Finland leda sitt ursprung, t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
