Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Litteratur - Siri Zöller och Boström. Av Ernst Logren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 LITTERATUR
tatlös möda. Hennes filosofiska arbete var hela det samband, hon
självständigt kunnat skapa sig med människorna, hennes andakt och hennes liv.
Det nådde aldrig ett för andra begripligt uttryck. Men motiven äro
intressanta och värdefulla,
Maximen blev småningom att ej blott utgå från eget förnuft och egen
inre erfarenhet (känsla). Filosofien måste vidare följa ej blott tankens
logik utan livets, det oändliga förnuftets logik, som ligger i livets gång,
dess utvecklingslag. Ett annat hinder låg i den »kristna» ståndpunkt, som
är bortvänd från all jordisk glädje och hoppar över all den glädje i livet,
som den sinnliga fullkomligheten skänker, för att omedelbart leva ett evigt
liv på jorden. Sambandet mellan det sinnliga och det andliga gör dock
båda lämpliga som väg för alla! Det eviga liv, vi känna inom oss, bör få
uttryck i vårt vanliga, kroppsligt verkliga liv. Skönhetskänslan höjer
människan till ett liv, som också gillas av samvetet. Vägen för väl ej lika
omedelbart till Gud som den väg samvetet visar. Men vi kunna dock nå
insikt om sanningen både genom det andliga, osynliga livet och genom det
sinnliga. Varje enskilds behov antyder hans väg till sanningen. Här gällde
det alltså att söka sig fram även den rent yttre vägen, änskönt känslan
(den inre erfarenheten) går före den yttre i sökandet efter sanningen.
Det mänskliga erfarandet undersökes från olika utgångspunkter och
utvecklingsstadier: finns bakom varje behov en lag, som leder den behövande
in mot den levande sanningen? Det gäller sambandet eller splittringen
mellan impuls, intellekt, prestation; mellan evidens, tankelogik och yttre fäkta;
det gäller motivkrafterna i historien. Från den egna erfarenheten går hon
tillbaka till erfarenhetens tidigaste stadier. Gud finns i hela världen och
lyser likt solen upp allt. De, som icke tro, behöva blott öppna sina ögon
för allt skönt och fullkomligt omkring dem för att tydligt se Gud. Det är
det grekiska och det patristisk-skolastiska tänkandets väg. Men — »känslan
är nu icke något, som man kan hoppa över, det kände jag». De två
vägarna läto ej förbinda sig så lätt och enkelt.
Aningen om Sanningen förmedlas först av barnets beröringsglädje och
de primitivas tillbedjan av skaparmakten. Ett nytt sinne (för sanningen)
öppnas genom’ varje ny relation till livet. Syn- och hörselsinnet leda
konstnären in i en andlig verklighet. Släktlivet förmedlar andligt liv.
Varje tanke och erfarenhet, som öppnas åt nya vidder, är ett nytt organ åt
mänskligheten o. s. v. Trots att Kristus genom sin inre erfarenhet
upptäckte kärleks- eller enhetslagen för mänskligheten som organism, stå vi
kvar vid de överdrivna särbehovens disharmoni mellan raser, folk och
individer. Denna okunnighet måste motverkas på den yttre erfarenhetens,
vetandets väg.
Vi böra leta fram alla de relationer, ur vilka en handling utsträcker sin
verkan, ej rusa i förväg enbart med känslan, som följes av relationer bakåt
— eller binda oss vid döda, förstelnade handlingsprinciper, som pressa ned
det växande livet. Vägen till sanningen skall letas fråm ur alla vårt
väsens möjligheter: då blir allt, som händer oss utifrån, ej blott en Guds väg
till oss utan också en väg för oss att draga in Gud i livets yttre verklighet.
»Livet fordrar nu en religion av oss, som uppstått ur vår egen historia
(erfarenhet), ty blott en sådan religion, som står i full samklang med vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
