Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Dagens frågor - Den privata ordningsmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 353
nära till hands att plagiera alla de sorter av hemliga eller öppna förband,
som i olika namn och skepnader vuxit upp i Europa. När saken nu skall
bedömas i ljuset av vad som framkommit är man skyldig att göra en
bestämd skillnad mellan fascistbanden, som uppenbarligen ytterst trots sitt
maktlösa fåtal eftersträvat att begagna orostillfällen för att nå sina
politiska syften, och de beredskapskårer, som velat ställa sig till
ordningsmaktens förfogande såsom frivillig hjälpstyrka i händelse av
bolsjevik-anlopp mot samhällsordningen. Syftet med den senare organisationen kan
icke från samhällelig synpunkt principiellt utdömas, så sant som statens
primära uppgift är ordningens upprätthållande och så länge som ingen
avsikt hyses att inkräkta på samhällsmyndigheternas makt. Snarast kan
sägas, att dess syfte ligger mera i linje med statsintresset och statsmaktens
hävdande än exempelvis den romantiserade skarpskytterörelsen omkring
förra seklets mitt, med vilken dock många förbundo den hemliga tanken
om yttersta maktmedel för genomförande av en representationsreform i
»folklig» riktning. Rörande den s. k. beredskapskåren är det följaktligen
icke syftet utan formen, som är diskutabel.
Händelser sådana som de Hallgrenska avslöjandena kunna icke passera
utan nyttiga lärdomar. Sedda i samband med tragedien uppe i Lunde
föra de i främsta rummet statens polisväsende i åtanke. Tvivelsutan har
flertalet privata anstalter av nu undersökt art sin rot i misstron till
statsmaktens hållfasthet mot kommunistiskt-revolutionära påfrestningar.
Tilldragelserna Kristi Himmelfärdsdag uppe i Ådalen undanrycka icke
grunden till denna misströstan. Det svenska polisväsendet synes ha tillyxats
efter mönster av en samhällsbild från — låt oss säga — slutet av
1800-talet. Det synes också vara regeringens plan att hos nästa års riksdag
begära utökning i någon form av det statliga polisväsendet. En sådan
plan borde nu ligga väl till, både hos dem, som velat frivilligt skynda till
polismaktens förstärkande, och hos dem, som med den radikala pressen
skria om faran för »beväpnade» borgargarden — till den radikala pressen
räkna vi härvid blott de socialistiska organ, som åtminstone fore
Lundeöverfallet i starka ordalag fördömde kommunisttrafiken. Vägen borde
följaktligen vara jämnad för en sådan uppgörelse i polisfrågan, som tar
sikte på behovet av en utökning och effektivisering av de kadrer, till vilka
samhällsmyndigheten har att ty sig i politiska orostider.
För den svenska officerskåren innebär vad som nu inträffat en maning att
se upp med en del hetsporrar och en varning mot försöken att utnyttja
medlemmar av kåren för dunkla politiska syften. Självfallet bör en officer
finna det oförenligt med sin tjänsteplikt att delta i organiserandet av
enskilda militära förband med en mot den nuvarande samhällsordningen
avvikande eller fientlig syftning. En så lojal och plikttrogen officerskår som
den svenska borde låta det bli en viktig angelägenhet att ta itu med sådana
tendenser, som på enstaka håll ha kommit till synes.
Enligt konservativ åskådning måste rättstanken vara ett essentiale för
staten. Rättens hävdande kan ej tänkas utan en stark och orubblig
statsmakt. Upprätthållandet av statens auktoritet blir därför en alltid central
punkt i den konservativa åskådningen. När laga åtgärder krävts mot
politiska äventyrare i lagens utkanter eller utmärker, vare sig de tillhöra herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
