Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Statstanke och kyrklig självstyrelse. Av Erik Schalling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSTANKE OCH KYRKLIG SJÄLVSTYRELSE 65
med ett stärkande av statens moraliska tillgångar. För dessas
uppbyggande har den hos oss redan gamla förbindelsen mellan
stat och kyrka i formen av den protestantiska »statskyrkan»
— man kan likaväl kalla den »folkkyrkan» — varit av en
betydelse, som snarare underskattats än överskattats. Den kan
komma att spela en stor roll för den renässans av de
moraliska värdena, som, av många tecken att döma, trots allt står
för dörren. Därför erfordras en oefterlåtlig och aldrig svikande
uppmärksamhet gent emot de olikartade tendenser, som göra
sig gällande beträffande förhållandet såväl mellan staten och
kyrkan som mellan det hela och dess delar.
En bland de företeelser, som härvid falla i ögonen, är den
rådande förkärleken för allt, som anses förmånligt för
medborgarnes samhälleliga självverksamhet, den s. k.
självstyrelsen, vare sig denna är av central eller lokal karaktär. Ingen
lärer vilja bestrida, att denna inriktning har haft och
fortfarande har en oerhörd betydelse för vårt folks samhälleliga
uppfostran. Den moderna kulturens komplicerade beskaffenhet
gör emellertid än mera än förr en av staten genom särskilda
organ utövad förvaltning (ämbetsförvaltning) oumbärlig. Det
är på området för kompetensregleringen mellan dessa
permanenta statsorgan och de valda självstyrelseorganen hos
menigheter av olika slag, som för närvarande dragkampen
mellan den centrala stats- och den lokala menighetstanken äger
rum. Givetvis avses från intetdera hållet någon strid, det är
blott fråga om lämpligaste anordningen .av
samhällsfunktionerna, om åvägabringande av en inre balans mellan
samhällskrafterna. Då enighet torde råda att båda formerna äro
erforderliga och nyttiga samt avpassade efter folkets egenart, gäller
det blott att genom uppställande av kloka normer få en god
jämvikt dem emellan. En felbedömning av denna uppgift
kommer dock att hämna sig genom förvaltningsoreda, i värsta fall
»förvaltningsanarki». En för närvarande aktuell
lagstiftningsfråga på det förvaltningsrättsliga området, av större intresse
än dylika bruka erbjuda, giver ur dessa synpunkter anledning
till vissa erinringar.
Den 31 december 1929 avgåvo särskilda sakkunniga,
tillkallade i april 1927 av dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet, statsrådet Almkvist, för att biträda med utredning
av frågan rörande grunderna för lagstiftningen om präster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
