- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoandra årgången. 1932 /
72

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72 ERIK SCHALLING

de kyrkliga intressena få sin tillbörliga rätt, som statens
allmänna rättsordning icke kan utan avgjord och påtaglig
olägenhet för sig själv brytas i den del, som avser respekten för
bestående rättigheter. Statsförvaltningens utövande av den
rättsliga vården och därmed kontrollen över prästlönejorden
och för samma ändamål disponerade kapitalfonder innebär, att
offentlighetsgrundsatsen med dess oöverskattbara värde för
uppehållande av redbarhet och såsom värn mot godtycke samt
svensk statsförvaltnings erfarenhet och traditionella
objektivitet gent emot enskildas rättsanspråk alltfort kommer kyrkans
och dess tjänares ekonomiska intressen till godo. Dessa
fördelar borde kyrkans vänner vara de första att uppskatta.
Varken kyrklig ämbets- eller kommunal förvaltning erbjuda samma
garantier. Det förutsattes härvid, att staten liksom hittills
håller den kyrkliga egendomen rättsligt avskild från
statsegendom i egentlig mening.

Önskemålet om »kyrklig självstyrelse» har två sidor, den ena
de kyrkliga myndigheternas intresse av frihet från
inblandning av de statliga på det kyrkliga förvaltningsområdet, den
andra de kyrkliga menigheternas motsvarande intresse för
oberoende av statsmyndigheter överhuvud taget. Det säger sig
självt, att intetdera önskemålet under nuvarande förhållanden
bör tillerkännas obegränsat utrymme. Utredningsmännens
(s. 46) och sakkunnigas (s. 89) utan motivering gjorda uttalande,
att domkapitlet är »bäst skickat att tillvarataga intresset av
boställes bevarande för framtiden», synes knappast
övertygande. Härvid behöver man ej underkänna domkapitlens goda
vilja och på vissa håll utvecklade energi för sina uppgifter.
Men deras organisation och sammansättning är icke sådan, att
garantier för dessa egenskapers fortvaro samt för erforderlig
förfarenhet i administrativa och juridiska frågor, särskilt
komplicerade på den kyrkliga förvaltningens område, föreligger.
I alltför stor utsträckning har efterlåtenhet att vidtaga
åtgärder för tillgodoseende av det allmännas ekonomiska intressen
gent emot pastoraten förekommit.1 Domkapitlens verkliga
uppgifter ligga ju ock, såsom ovan nämnts, snarare på det andliga
än på det ekonomiska området. Förvisso kan varken Gustav
Vasas sats, att riket icke är något »papistiskt eller biskops-

1 Se t. ex. länsstyrelsens i Stockholm ovanberörda utlåtande (so/n 1931) över
1931 års förslag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:09:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1932/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free