Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Tardieu — Herriot. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TARDIEU –– HERRIOT
181
och klassiska språk. Få äro de som genomgått den utan att
för livet ha fått sig åsätt dess kartesianska prägel. Var helst
man möter en normalien märker man inom kort
reminiscenserna från hans skolgång. Den föder en viss stoisk hänförelse
för allt intellektuellt, men giver gärna något schematiskt, upp-
Tardieu, Briining och MacDonald i Geneve.
dragande av bestämda gränslinjer, inom vilka allt vetande —
och vilken oöverskådlig mängd vetande! — en gång för alla
tillrättalagts. Charles Peguy har en gång förklarat, att Tredje
republikens dekadens kan dateras från den stund makten ej
längre innehades av praktiker utan av normaliens. Han tänkte
därvid närmast på den av honom tidigare så beundrade Jaurés
och den art av social ideologi, vilken florerade hos denne som
hos hans krets av normaliens på 1890- och 1900-talets första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
