Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 17 okt. 1932 - Dagens frågor - Rörliga professurer - Det ekonomiska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professorernas och docenternas antal skall överstiga licentiandernas. I så fall
måste systemets existensberättigande endast ligga i dess förmåga att
bereda uppehälle åt framstående forskare. Men åtskilligt har inträffat, som
giver skäl till tvivel på denna punkt. Av de tre professurerna i sanskrit
och jämf. språkforskning t. ex. har en måst besättas med en utländsk
vetenskapsman, en annan har trots de mest frenetiska ansträngningar
måst lämnas obesatt och uppehålles sedan flera år på förordnande. Att
de närmaste ledigheterna i t. ex. konsthistoria och filosofi ej heller komma
att bjuda på någon uppsjö av välmeriterade sökande, torde vara en rätt
så allmän uppfattning. Här framträder sålunda det förhållandet, att i
vissa fall för undervisningen rätt obehövliga lärostolar ej alls kunna
besättas eller måste få relativt medelmåttiga innehavare, medan samtidigt i
större ämnen synnerligen välmeriterade forskare måste lämnas utanför till
följd av den skarpa konkurrensen. De senaste professorstillsättningarna i
historia och romanska språk i Uppsala torde lämna exempel på det senare
förhållandet.
Frågan är då, om ej ett bättre resultat skulle nås med samma
kostnader, om blott de ovan antydda kärnämnena försåges med fasta
professurer, en eller flera för varje ämne allt efter undervisningens krav, men
att för övrigt endast antalet professurer inom hela sektionen fastställdes
i staten. Vid varje ledighet i en sådan »rörlig» professur tillkomme det
sedan vederbörande myndigheter att avgöra i vilket ämne den nya
ledigförklaringen skulle äga rum, varvid hänsyn borde tagas dels till
undervisningens krav inom den närmaste framtiden, dels till förefintliga särskilt
meriterade obefordrade forskare i hela riket inom ifrågavarande sektions
verksamhetsfält. En förutsättning för ett dylikt system vore naturligtvis,
att ledigförklaringen behandlades i någon sakkunnig instans, som ej vore
alltför snävt inriktad på förhållandena vid just den ifrågavarande
högskolan. Vidare måste betygens riksgiltighet fastslås för att undvika
svårigheter för studerande inom sådana ämnen, som tilläventyrs stundom
endast skulle finnas sparsamt företrädda. — Systemet skulle även medföra
den förmånen, att förtjänta forskare lätt kunde placeras utan att
universiteten behövde vända sig till riksdagen med begäran om personlig
professur, en begäran, som ju ofta väckt misstankar om att det här gällt
att på en bakväg smuggla in en ny ordinarie lärostol. En nackdel vore
däremot tvånget att träffa ett val mellan framstående aspiranter inom vitt
skilda ämnen, men i princip torde denna svårighet ej skilja sig från dem,
som äro förknippade redan med de nuvarande forskarstipendierna, Och i
varje fall borde ett dylikt besvär väga lätt i jämförelse med utsikten att
nyttja statsanslagen mer effektivt med hänsyn till både undervisningens
och den fria forskningens berättigade krav. Ordinarie lärostolar i perifera
ämnen åt medelmåttiga forskare torde nuvarande statsfinanser ej tillåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
