- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
32

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Baldwin. Av Eskil Sundström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han bara ett litet, svagt tindrande ljus, en aktningsvärd korpral.
I celebriteternas krets var han en namnlös man.

I det avgörande ögonblicket på Carlton Club råkade Baldwin
emellertid ha två betydelsefulla faktorer på sin sida, argumenten
och Bonar Law, då blott en skugga av sitt forna jag visserligen,
en trött och modlös man, som i hela denna sensationella episod
såg ett vågsamt äventyr, som han beskådade med halvt viljelöst,
blekt intresse, men i alla fall den Lloyd-Georgeska koalitionens
faktiske skapare och det avdomnade högerpartiets främste
samlande man, en statsman med just den prestige, som
gärningsmannen — Baldwin — själv saknade.

Baldwin hade tur. Omständigheterna gynnade honom.
Koalitionen hade varit föremål för flerårigt publicistiskt
bombardemang. Morning Post hade excellerat i målmedveten, skoningslös
och förödande kvickhet. Den populära pennypressen, alltid redo
i spännande lägen, hade ihärdigt bidat den oundvikliga timme,
då det en gång så fängslande diktatorsexperimentet skulle få sitt
slut. Det var en mogen frukt som föll.

Men om fronderiet inom koalitionens egna led icke tagit just
den gestalt den fick, hade den med mycken sannolikhet den gången
räddats genom all den enorma statsmannaprestige den innehöll.
Man hade väntat på Austen Chamberlain. Han hade åtskilligt,
som talade för sig som högerledare. Men han anmälde sig icke. Och
det var nog bäst som skedde. Chamberlain hörde till koryféerna.
Hans framträdande som det konservativa partiets räddare ur
koalitionsträsket skulle ha berövat aktionen karaktären av protest
underifrån, de djupa ledens uppror. Skenet av politisk maktstrid
skulle ha inställt sig.

Den halvokände Baldwin kunde icke få något sådant sken emot
sig. Han kunde icke smickras med någon slags jämbördighet med
dem han angrep. Blotta tanken att han skulle efterträda
storheterna var en narraktighet och en förmätenhet.

Bonar Law fick sin chans och blev premiärminister.
Medelmåttornas ministär ersatte geniernas och talangernas. I stället för
dristiga lösningar av krisproblem, som gingo över menige mans
horisont, kom parollen »safety first». Baldwin blev som lön för
sin möda finansminister. Bonar Law fick de hårdaste huggen från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free