Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 januari 1936 - Den evangeliska kyrkan i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
påståendet, att partiets styrande såväl i ord som handling betygat,
att för dem är den »germanska rasens moralkänsla» den
överordnade princip, under vilken deras och andras »positiva kristendom»
får inordnas, om den skall kunna erkännas såsom legitim.
Bekännelsekyrkan kämpar för en kristendom, som enligt Rosenberg och
andra är »negativ», och som i varje fall är negativ i den meningen
att den absolut vägrar att godkänna en kristendomsutläggning,
sådan den företrädes av Rosenberg och nyhedendomen. Man förstår de
bekännelsetrognas svårighet att erkänna en sådan tolkning av
»positiv kristendom» när hans förkunnelse riktar huvudangreppet mot
den kristna kyrkans livsprinciper, den kristna kärleken,
ödmjukheten, offertanken. Att tala om synd är ju också en styggelse enligt
Rosenberg, och är bara ett dekadansfenomen hos rasblandningens
bastarder. Den verkligt rasrene känner ingen synd.
Men Rosenberg är ju inte partiet, invändes. Alla tänka icke som
han. Nej, inställningen till den viktiga frågan om kristendomens
väsen och innehåll är ej ensartad inom partiet, och detta faktum liar
ju skapat det tafatta försöket i § 24. Det finns grupper på något
100,000, som öppet proklamera, att de t. o. m. äro »antikristna».
Lu-dendorffs Tannenbergs-Bund hör hit. Andra, såsom Hauers »Tyska
trosrörelsen», i utlandet gemenligen kallad nyhedendomen, nöja sig
med att presentera sig såsom enbart »icke-kristna». De räkna själva
sina anhängare till ett par miljoner, i verkligheten torde de ha några
100,000 inskrivna medlemmar. Sedan kommer Rosenberg, Ley,
Göb-bels och en hel rad andra partiets ledare, som icke organisera något
separat samfund för vad de kalla »positiv kristendom» utan bekänna
sig såsom fribytare. För alla dessa grupper gemensam är dock tron
på rasidén, övertygelsen att rasen är bestämmande för religionens
karaktär och utformning. Kristendomen är därvid intet undantag.
Man vill ha en »germansk kristendom», fri från alla »judaiserande
inslag».
De som på vår avskilda halvö profetera i dagspressen och i
tidskrifter om att det nu äntligen skall bli fred i tyska kyrkostriden,
ty Müller har ju gått och Kerrl har kommit och fått goda
vitsord såsom en uppriktig vän av den evangeliska kyrkan, få nog
vänta en tid på profetians uppfyllelse. Man behöver icke betvivla
Kerrls redliga vilja att få slut på oron. Olympiaden förestår, och
det är icke angenämt med för mycket buller när gäster från hela
världen väntas. Man skulle emellertid misskänna allvaret och
uppriktigheten i båda de stridande lägren, om man trodde att denna
världsåskådningskamp kan avlysas genom statligt maktbud.
Tyskarna äro med ali rätt kända för sin grundlighet och icke minst när
det gäller trosfrågor. Det var ingen tillfällighet att reformationen
började i Tyskland.
Det av Kerrl insatta rikskyrkoutskottet, som av staten fått i
uppdrag att förvalta den evangeliska kyrkans angelägenheter, har av
Kerrl utbett sig en försäkran om att staten medgiver, att en
evangelisk kyrka kan uppbyggas »endast på den Heliga Skrifts grund
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
