- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
168

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenska Akademien. Några reflexioner inför 150-årsminnet. Av Gustaf Jacobson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVENSKA AKADEMIEN

NÅGRA REFLEXIONER INFÖR
150-ÅRSMINNET


Av lektor GUSTAF JACOBSON, Stockholm

En dansk litteraturhistoriker liknade en gång Svenska
akademien vid ett överhus, vilket i den litterära staten gör samma
tjänst som det politiska överhuset i det egentliga statslivet. Det
stormande, friska livet i ett underhus får man inte vänta eller
begära här, men det behövs också en plats, där de skarpa
motsatserna och ensidigheterna utjämnas. Tegnérs berömda ord till
Atterbom vid dennes inträde i akademien:

»Med åren komma frid och sans ändå.
Och allt som skiljemuren börjat ramla,
den nya skolan flyttar i den gamla»


ha nog haft sin giltighet vid mer än ett tillfälle i akademiens
historia.

Den anförda karakteristiken träffar otvivelaktigt ganska rätt.
Det ligger i en akademis väsen, att den inte i främsta rummet
kan vara en representation för det nyaste, som bryter fram, att
den inte kan vara ett eko av det sista skriket. Redan
sammansättningen förbjuder detta. Ett samfund, vars medlemmar behålla
sin plats till döddagar, måste få ett medelålderstal vida över det
åldersmått, som bildar gränsen för den stormande ungdomsyran.
Den lugna betänksamheten, sinne för kontinuiteten och pietet för
traditionen höra mera hemma i en sådan församling än moderna för
dagen och den explosiva självhävdelsen. Den »akademiska»
prägeln blir sig i viss mån alltid lik. För icke länge sedan kunde man
iakttaga, hurusom även en gammal rabulist, som i ungdomen
vägrade föra orden »konungen och fäderneslandet» på sina läppar,
såsom direktör i Svenska akademien uttryckte sig i artiga
rojalistiska allokutioner och rörde sig i sirliga gamla former.

Av denna akademiens egenskap att vara något över dagens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free