Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor 12 mars 1936
- Hitler går över Rhen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 12 mars.
Hitler går över Rhen.
Liksom den tyske rikskanslern ansåg mars 1935 lämplig
för att tillkännagiva Tysklands befrielse från
inskränkningarna av dess militära resurser, har han i mars 1936 funnit
tillfället vara inne att avskudda Versaillesdiktatets sista band på dess
rörelsefrihet: Rhenlandets demilitarisering. Och i detta sammanhang
har även det mångprisade Locarno delat så många andra
traktaters öde.
Den franska politikens ursprungliga strävan vid världskrigets slut
var att återuppliva Rhengränsen, sådan den tett sig efter freden i
Lunéville genom en permanent militär ockupation och
upprättandet av en buffertstat under franska auspicier. Till en så brutal
kränkning av nationalitetsprincipen kunde dock de anglosaxiska
statsmännen ej förmås, och planerna måste uppgivas. Samma öde drabbade
även projektet att skapa en särskild ny Rhenstat inom den tyska
republiken. Ett sista försök i samband med Ruhrockupationen 1923
att under samarbete med ytterst ljusskygga infödda element i Aachen
upprätta en Rhenlandsrepublik måste också avvecklas inom några
dagar.
Vad Frankrike vann, var i stället rätten att tillsammans med sina
bundsförvanter hålla Rhenlandet besatt. Det indelades i tre zoner, som
skulle utrymmas inom 5, 10 respektive 15 år. Vidare förbjödos för
framtiden alla militära etablissement och truppförläggningar ej
endast väster om Rhen utan även i en 50 km. bred remsa på flodens
östra sida. Härmed hade man skapat ett utomordentligt fördelaktigt
militärt utgångsläge. Tysklands värdefullaste provins låg helt öppen
för en fransk invasion, och genom bristen på brohuvuden vid floden
försvårades även avsevärt försvaret av det övriga Västtyskland.
Själv skred Parisregeringen 1929 till att omedelbart innanför sin egen
gräns skapa världens starkaste befästningskedja.
Då hade redan läget avsevärt förskjutits. Stresemanns politik ledde
till Ruhrockupationens avveckling, och hösten 1925 ingicks i Locarno
det avtal, som ansågs bilda en ny dag i de fransk-tyska
förbindelserna. Tyskland, Frankrike, England, Italien och Belgien
garanterade status quo beträffande Tysklands gränser mot Frankrike och
Belgien, och skiljedom gjordes obligatorisk mellan Tyskland och dess
båda grannar. Berlin hade härmed, som det hette, frivilligt givit sitt
samtycke till bestämmelserna om Rhenlandet, och som lön för sitt
välförhållande skördade det Kölnzonens utrymning i januari 1926 och
hela det övriga Rhenlandets redan på sommaren 1930. Genom
Saar-omröstningen 1935 fick så den sista franska förhoppningen om
Tysklands stympning i väster en begravning i stillhet.
Tiden torde nu vara inne för en historisk värdesättning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0286.html
