Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 april 1936 - Ungerns dilemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
det ej troligt att Mussolini skulle lia tid att syssla med
Donaufrågorna. I pressen liävdades också, att Italiens inflytande i
Centraleuropa sjönk dag för dag. Överraskande kommo därför de nu i mars
i Rom undertecknade tilläggen till Romprotokollet av 1934,
innebärande, säges det, ett »fördjupande» av det politiska, ekonomiska och
kulturella samarbetet mellan de tre staterna. Uttryckligen omtalas,
att dessa nu bilda en enhet, för vars behov det skapas ett ständigt
organ — främst de tre utrikesministrarna —■ att fungera, så fort
någon av signatärstaterna ämnar förhandla med en utomstående makt
i spörsmål rörande Donaubäckenet. Handelspolitiskt står det dock en
stat fritt att ensamt sluta fördrag, så vitt detta ej strider mot
Romprotokollets anda — det nyligen ingångna handelsavtalet
Österrike-Tjeckoslovakien är ett dylikt »giltigt» avtal.
Ehuru Romfördraget ej omfattar några militära klausuler utgöra
hädanefter de tre staterna Italien, Österrike och Ungern ett block av
samma art som Lilla ententen. Fördragets konsekvenser för Ungerns
del äro därmed dock ingalunda klarlagda. Ger det några ökade
förhoppningar åt de ungerska revisionskraven? Och riktar sig avtalet
mot Lilla ententen eller mot Tyskland? Pressopinionen t. ex. i
Frankrike och Tjeckoslovakien synes ganska förvirrad, men på flera håll
— bl. a. i »Le Temps» och i de med Hodza allierade tjeckiska
tidningarna — ger man uttryck för den uppfattningen, att ingenting
hindrar ett samarbete mellan Lilla ententen och det nya
trestatsförbundet. Österrikes handelsavtal med Tjeckoslovakien pekar i varje
fall på ett närmande mellan dessa två stater. Om Ungerns intressen
låta sig förenas med Tjeckoslovakiens är däremot ytterst
problematiskt. På det tjeckiska militärfördraget med Sovjet, som tillåter de
ryska flygstridskrafterna att bruka tjeckiska aerodromer, ser Ungern
utan tvivel med största obehag. Tjeckoslovakien är emellertid den
makt inom Lilla ententen, som visat sig minst oförstående inför
Ungerns revisionskrav; ett samförstånd är därför ej alldeles
ogörligt ... Frankrike kunde måhända också vinnas för en modest
revision av Trianonfreden. Men högst osannolikt torde Jugoslavien och
Rumänien vara villiga härtill. Synnerligen ovisst är också graden
av de påfrestningar, som Lilla ententen i detta hänseende kan tåla
utan att dess sammanhållning äventyras. Ungerns eventuella
anknytning till en politik av samförstånd med denna maktgrupp låter
knappast heller förena sig med von Gömbös’ tyskorienterade politik.
Alltsedan han i juni 1933 till Europas tämligen oförställda förvåning
besökte Hitler, har man ju med spänning frågat sig, om ej
konstellationen Rom—Wien—Budapest till slut skulle ersättas av
triangeln Budapest—Berlin—Warschau.
Det ser ut som om Italien i dragkampen mellan Tyskland och
Italien tillsvidare avgått med segern. Gömbös skall, har det nämligen
sagts, lia kommit till den övertygelsen att det låge i Ungerns intresse
att förhindra Anschluss. På det ekonomiska området kan dock
knappast någon av Rom protokollets makter undvara Tyskland. I varje
fall ha både Ungern och Österrike kommit i ett allt starkare handels-
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
