Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 augusti 1936 - Sverige och det rustande Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
minskad och synes fiendskapen mellan Tyskland och Ryssland
alltmer närma sig den intensitet, där ett utbrott blir svårt att förebygga.
Under intryck av denna ständiga internationeila spänning har
rustningsarbetet runt omkring i världen bedrivits allt ivrigare.
Länge hava Tyskland och Ryssland gått i spetsen med de mest
fruktansvärda ansträngningar. En kapprustning mellan Japan och
Förenta staterna synes stå omedelbart för dörren och medföra
överhängande risker för att läget i Stilla havet bringas i gungning
genom befästande av de ögrupper, som på grund av
Washingtonfördraget länge utgjort ett militärt vacuum. Varskott av sitt diplomatiska
nederlag mot Italien har England begynt en upprustning av
gigantiska mått för att taga igen det försummade, och hela den brittiska
motorindustrin arbetar för högtryck till flygvapnets förbättrande.
Polen strävar efter att skapa de finansiella betingelserna för att
hävda sig mot sina bägge till tänderna rustade grannar. Smärre
stater i utsatta lägen såsom Schweiz, Holland och Belgien hava icke
lämnat någon möda ospard för att i tid se om sina hus.
Sedan de junidagar, då en positiv lösning av vår försvarsfråga
i kompromissens tecken nåddes, hava riskerna för Sveriges säkerhet
ytterligare vuxit. I och med att den fransk-tyska motsatsen i skärpa
trätt tillbaka för den rysk-tyska, tenderar Östersjön alltmer till att
bliva Europas stormcentrum. Även om de uppgifter om Rysslands
kolossala rustningar, som spridas ur ryska och tyska källor, av olika
skäl böra upptagas med en viss skepsis, är det tydligt, att herrarna
i Kreml under det sista året i allra högsta grad stärkt sina krafter
såväl till lands och i luften som på och än mer under Östersjöns yta.
Ocli denna alltjämt pågående kraftanhopnings rent offensiva prägel
blir alltmer tydlig. Den nu senast tillkännagivna sänkningen av
värnpliktsåldern till 19 år medför en högst uppseendeväckande
en-gångsökning av den ryska armén för den närmaste tiden. Och den
har genast fått ètt lika uppseendeväckande svar i Tysklands
utsträckning av tjänstgöringstiden från ett till två år, en åtgärd, som medför
en kraftig utsvällning av det tredje rikets omedelbara slagkraft och
på ett hemskt sätt erinrar om åren närmast före 1914. Samtidigt
härmed blir tonen i de bägge makternas av de styrande helt behärskade
press alltmer ohöljt utmanande. Som klimax väntar man på en
höjning av värnpliktstiden i Frankrike till treårig.
Det är ej skäl att trots dessa hotande tecken hängiva sig åt någon
desperat Ragnarökstämning och giva upp allt hopp om en fredlig
utgång. Ingen makt torde innerst inne vilja taga risken av ett krig,
och ingen torde ännu hava fullbordat sina rustningar. Men faran för
en katastrof växer alltmer i den tilltagande spänningen.
Ju mörkare läget i Europa ter sig, desto högre ställas kraven på
Sveriges försvar. Även om Europas stormakter åter skulle mötas på
slagfäften, kan värt land bevara sin neutralitet, förutsatt att vår
krigsberedskap är tillräckligt stark för att avskräcka från försök
att kränka svenskt territorium. I det försvarsministerskifte, som
äntligen ägt rum, vill man med glädje se en borgen för ett lojalt och
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
