Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Högerns valnederlag. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nederlag; och folkpartiet har efter sammanslagningen börjat hämta sig
från de förluster, som blevo frukten dels av splittringen 1923, dels
av hr Ekmans vågmästarpolitik och dels slutligen av samme
ledares moraliska konkurs omedelbart före senaste
riksdagsmannaval.
Socialdemokraternas framgång är beklaglig, ej blott genom sina
följder, utan även genom sina orsaker. Det är tydligt att myten
om »välfärdspolitikens» betydelse för Sveriges återhämtning efter
lågkonjunkturen har duperat valmanskåren; särskilt påfallande
är, att socialdemokraterna i så stor utsträckning lyckats öka sitt
röstetal på landsbygden, helt säkert genom sin nya
jordbrukspolitik. Att den borgerliga agitationen kan ha brustit i
effektivitet, skall ej förnekas; men även om nödig hänsyn tages härtill,
kvarstår dock som ett obestridligt faktum att svenska folket visat
sig mera lättlurat än man förut haft skäl att förmoda. Tydligen
ha vi icke gjort så särdeles stora framsteg från de tider, då
landskapskonungarna fingo sin berömmelse genom goda skördar och
med livet kunde få umgälla otjänlig väderlek, som fördärvade
årsväxten. Överhuvud taget är det icke något gott betyg för den
svenska demokratien, att en både i sak och i form så föga
framstående agitation som den socialdemokraterna denna gång — mot
vanligheten — presterat trots allt gjort effekt. Den
socialdemokratiske tidningsredaktören Henning Thylin utgav mot kilbommarna
en liten broschyr med titeln »Partiet utan program». Uttrycket kan
med lika stort skäl vändas mot hans egna partivänner, som inför
1936 års val avsvurit sitt ännu gällande principprogram och icke
mäktat skapa ens ett någorlunda begripligt handlingsprogram.
Likafullt ha de fått sin blankofullmakt av väljarna. Ha dessa
tröttnat på att med sina röster utöva verkligt inflytande på
landets styrelse? I så fall kan hr Per Albin Hansson måhända även
få en socialdemokratisk diktatur i landet, blott han har tillräckligt
självförtroende för att kräva den. Att några åsikter eller någon
demokratisk övertygelse skulle lägga hinder i vägen för så
utpräglade konjunkturpolitiker som våra nu ledande socialdemokrater,
är det väl ingen som på allvar föreställer sig.
En utomordentligt viktig sak är emellertid också
socialdemokratiens förmåga att på alla stadier få fram sina bästa krafter i det
politiska arbetet. För en arbetare eller fackföreningstjänsteman
är politiken den naturliga och snart sagt den enda vägen till ökat
inflytande och förbättrad samhällsställning. Med liv och lust och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
