Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - Hetsen mot Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
Nationalsocialismens genombrott innebar otvivelaktigt — trots
sådana missgrepp som behandlingen av Elsa Brändströms make —
utsikter till ytterligare fördjupning av de tyska sympatierna för
Sverige såsom en följd av den — för oss ofta kanske något naiva —
nordisk-germanska romantiken med dess intresse för Skandinavien
såsom den nordiska rasens klassiska bygd.
Utvecklingen har emellertid blivit en helt annan. Undan för
undan hava de tyska sympatierna för Sverige smultit samman och på
många håll bytts i helt motsatta stämningar. Orsaken härtill är ej
svår att finna: den ligger i den ton, som betydande delar av svensk
press funnit lämpligt att anslå mot vår granne söder om Östersjön.
Ingen omdömesgill svensk torde vilja bestrida, att mycket av det
som skett i det nya Tyskland för oss tett sig i hög grad främmande,
åtskilligt även beklagligt och motbjudande. Fullt fog skulle finnas
för att behandla dessa företeelser med den kritik, som pressen i
andra fall ansett sig kunna och böra ägna förhållanden i mot oss
vänskapligt sinnade stater. Men om en dylik sansad kritik har det ej varit
fråga i största delen av vår socialdemokratiska press och
beklagligtvis ej heller i åtskilliga borgerligt radikala tidningar — härvid
åsyftas ej folkpartiets språkrör i Stockholm, vilka i allmänhet på ett
lovvärt sätt vinnlagt sig om en saklig och måttfull kritik. Men i de
andra organ, som här avses, har man fått se nästan groteska prov
på den gamla svenska benägenheten att bedöma världshändelserna
ur pseudomoralisk synpunkt med suveränt förakt för alla de bittra
erfarenheter, som andra folk fått genomgå men som ej xiassa in i
den svenska idyllen. Här rasar sedan åratal en aldrig vilande hets,
där ingen lögn är för grov, intet okvädinsord för rått mot den
hatade. Även de, som liknöjt åsett hela samhällsklassers kallblodiga
utrotning på annat håll, hava nu ej epitet 110g starka, då det gäller
varje enskilt utslag av brutalitet i Tyskland, det må vara styrkt
eller ej. Så liar denna falang inom nutida svensk journalistik nått
ned till en nivå, som är lika beklämmande ur intellektuell, moralisk
och stilistisk synpunkt, och nazismens fiender visa sig som villiga
efterapare av de obehagligaste sidorna i dess publicistik.
Vid sidan av hetsen i den egentliga pressen pågår en energisk
kampanj i samma syfte från vissa »intellektuella» kretsar, som fylkat
sig kring den herostratiskt ryktbara publikationen Kulturfront, men
som även göra sig påminta på andra sätt, så t. ex. i opinionsyttringen
mot iakttagande av vanlig mellanfolklig hövlighet vid
universitetets i Heidelberg jubelfest.
I och för sig skulle de här vidrörda företeelserna endast vara av
intresse som vittnesbörd om hur svagt sanningskravet esomoftast
är i de kretsar, som slå sig till riddare för forskningens frihet, hur
dålig smaken kan vara bland många av dem, som föregiva sig kämpa
för litterära och konstnärliga värden, hur stor råheten icke sällan
är bland dem, som bryta staven över diktaturernas barbari. Men
saken har en annan mycket allvarligare sida. I Tyskland väcker denna
oavlåtliga kampanj så mycket större bitterhet, som den föres av
827
58 — 36719. Svensk Tidskrift 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
