Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor 24 april 1937
- André Gide i Ryssland
- “Islams Beskyddare“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betvivlar, att det i dag finns något annat land, vore det så Hitlers
Tyskland, där anden är mindre fri, mera böjd, mera skrämd, mera
förknektad.»
Naturligtvis innehåller inte Gides bok definitiva sanningar om
Ryssland — ty sådana finnas inte. Det ger den sig heller inte ut för.
De kärva omdömena äro dessutom ofta inlindade i förhoppningar och
välgångsönskningar. Gide har kanske inte heller alltid undgått den
för varje fransman lurande faran att bedöma ett främmande land
efter Frankrike och inte efter de där rådande säregna förhållandena.
Hans kritik av den »småborgerliga» anda, som består i att
människorna få förvärva några fattiga ägodelar, förefaller naiv. Men.
Man kan inte tvivla på att han uppriktigt talat om vad han sett och
hört. Och han är visst ingen dålig iakttagare. Sist, men inte minst:
han har haft modet att tala om, att en illusion blivit en desillusion.
Även de som inte tillhöra hans beundrare ha anledning att säga, att
det är vackert så. Den nuvarande ledningen i Ryssland lärer inte
vidare invitera honom till besök. Den har inte användning för sådana
personer.
"Islams Beskyddare."
Mussolinis med största ståt arrangerade triumftåg
längs libyska kusten skulle väl knappast ha påkallat
annan uppmärksamhet än den som pliktskyldigast lades i dagen i
hemlandet, om icke två omständigheter kommit att väcka även den
utomitalienska världens intresse — och överraskning.
Den ena var färdens brådstörtade avbrott, som stod i ett alltför
påtagligt samband med det italienska nederlaget vid Guadalajara,
nordväst om Madrid, för att de officiella förklaringarna om att det
libyska skådespelet avslutats fullt programmässigt skulle kunna vinna
större tilltro.
Den andra var de upptåg — man har svårt att finna mera adekvata
ord för vad som skedde — som anordnades i Tripolis och Derna, där
Mussolini mottog ett vapen, som ögonblicket till ära benämndes
»Islams Svärd», och högtidligen proklamerade sig själv som alla
muselmaners beskyddare.
Det skedde under mycket teatraliska former, och den
tusen-och-en-natt stämning, som förmedlade sig från de dramatiserade scener ur
den arabiska sagokransen, vilka uppfördes till de inbjudnas
uppbyggelse, synes ha starkt påverkat de italienska regissörerna av hela
tillställningen. Det är — från italiensk synpunkt sett — blott skada, att
förutom huvudrollens innehavare inga kända stjärnor kunnat förmås
enrollera sig.
Den viktigaste var kadin (domaren) i Derna, en liten kuststad i
Cyrenaica, som för övrigt ligger helt nära egyptiska gränsen; alltså
en person, vars betydelse inom den islamska världen, internationellt
sett, ungefär kan sägas motsvara den som inom europeisk politik
tillkommer ordföranden i Oppunda häradsrätt i Nyköpings län.
Kadin hade fått till uppgift att i ett tal hälsa Mussolini och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0312.html
