Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Finlands nya folkpensionering. Av Ralf Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ralf Törngren
bördan på arbetsgivarna, medan förhållandet under nedgående
konjunkturer blir det motsatta.
Enligt det system, varpå Finlands folkpensionering bygger,
föras 75—80 °/o av den försäkrades premier på hans personliga konto,
vilket konto gottgöres ränta på ränta. Pensionernas storlek bli så
huvudsakligen beroende av, förutom räntefoten, det inbetalade
kapitalbeloppets storlek. I de fall, där pensionerna, beräknade på
detta sätt, skulle bli mycket små, utbetalas med statens och
kommunernas medel tilläggspensioner. Dessa utgå med 2,400, 2,000
eller 1,600 mark, beroende av levnadskostnaderna på den ort, där
pensionstagaren lever, men utbetalas blott om den försäkrades
övriga inkomster icke uppgå till ett visst minimibelopp, som, även
det, växlar i förhållande till levnadsortens dyrhet och
pensions-tagarens civilstånd.
Så snart pensionsförsäkringen inträtt i sitt jämviktsläge, då
enligt beräkning 200,000 invalider och 300,000 åldringar äro
pensionerade, komma tilläggspensionerna att av totalkostnaderna, 1 Vä
miljarder mark, kräva c:a 425 miljoner. Under de närmaste
decennierna förslå betydligt mindre belopp. T. ex. år 1950 beräknas
tilläggspensionerna uppgå till inalles 90 miljoner, år 1960 till 305
miljoner. Kommunerna skola deltaga i dessa pensioner i
förhållande till sin ekonomiska ställning, dock med högst 30 och lägst
10 °/o av tilläggspensionernas belopp. Kommunernas totala andel
beräknas år 1950 uppgå till 20, år 1960 till 60 och år 2020 till 85
miljoner mark. Detta torde dock icke behöva innebära en lika
stor belastning av deras ekonomi, ty från de utgifter, som
pensionsförsäkringen medför, bör givetvis dragas den minskning
av fattigvårdsutgifterna, som blir en följd av en sådan
försäkring. Sistnämnda utgifter uppgå nu till över 400 miljoner mark
per år, varav 15—20 °/o äro förorsakade av understöd till följd av
ålderdom ocli invaliditet. Dock bör erinras om, att man t. ex. i
Sverige gjort erfarenheten, att fattigvårdsutgifterna på grund av
den stegrade levnads- och fattigvårdsstandarden ej sjunkit.
Som av det föregående redan framgår, bygger Finlands
folkpensioneringslag —• liksom Sveriges •— på en kombination av
försäkrings- och vårdprincipen. Det liar synts naturligt, att de
blivande pensionstagarna genom erläggande av avgifter skola
bidraga till skapandet av pensionerna. De försäkrade skola,
såsom det heter i regeringens proposition, veta att de genom
erläggande av avgifter söka skydda sig själva mot nöd vid ålderdom
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
