Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - ”Skumbildningar” eller personligheter? Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alf Nyman
leke desto mindre visar sig" detta gåtfulla kollektiva subjekt
sammanhänga med det åskådligas och gripbaras värld. Utan att
själv varseblivas är det dock »fundamenterat på varseblivning».
Såsom kollektivföremål står det sålunda i visst funktionellt
sammanhang med de faktiska föremålen ocli varelserna. Som en
ballong captif visar det sig fast förankrat vid dessa, ehuru det i
övrigt svävar fram och åter över individernas huvuden, nyckfullt
glidande bland skyarna. Georg Stieler betonar eftertryckligt
denna punkt, »Medan individerna förbliva på sin plats, kan
kollektivet», skriver han, »röra sig i skilda riktningar, snabbt eller
långsamt, vidare bilda tydligt skönjbara ’livscentra’ eller
periferiska skikt, vari det kollektiva livet ebbar ut»____ Därtill företer
det drag, som rättfärdiga, att man talar 0111 det som ett (i viss
mening) ’levande väsen’. Ofrivilligt kommer Stielers teckning oss
att tänka på vissa av molluskernas livsyttringar eller, allra helst,
på den amöboida rörelsen.
2.
Kollektivet ’lever’ alltså — åtminstone i viss bemärkelse.
Till dess viktigaste livsyttringar, så långt dessa röja sig för
våra sinnen, räknar den tyske massforskaren därvid dess olika
akustiskt förnimbara uttryck. Stieler lägger särskild vikt vid
dem, och detta av den anledningen, att »hörselhorisonten» spänner
vidare än »synhorisonten».
Därmed hänvisar han till en omständighet, vilken tidigare
masspsykologer icke med samma styrka framhållit. Efter vad det
förefaller, gör han det också med full rätt. Hans föregångare
byggde företrädesvis på syn intrycken och på den visuella bilden
av massan. I överensstämmelse därmed tillskrevo de även de
kroppsliga uttrycksrörelserna, åtbörderna och minspelen, en
utomordentlig betydelse för känslosmittan inom en massa, ocli detta
vare sig de därvid byggde övervägande på den »sympatiska
resonansen», som Mc Dougall, på »inkänningen», som Volkelt, på
efterhärmningsdriften, som Ludwig Klages, eller de åberopade
samtliga dessa förklaringsgrunder.
Mot alla dylika känsloförmedlingar via synbilden ställer sig
emellertid den tyska fenomenologen tvivlande. Först och främst
måste nämligen de gester och uttrycksrörelser, som enligt
liärm-ningsteoretikerna skola eftergöras, verkligen också ses. Detsamma
gäller naturligtvis för ’inkännings’-akterna. Jag kan icke gärna
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
