Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Ur C. D. af Wirséns papper — en otryckt politisk dikt och ett par brev från Vitalis Norström. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
Som under aska lågan glöder,
så gamla Sverige oskadt bor
inunder slagg som stunden föder,
och än på Gud, på lag och plikt det tror;
Ännu en malmfast grund det bjuder
åt folkfrihet, som sansad är,
för vårt försvar dess kärlek sjuder,
och ingen feg har rösträtt där.
Dessa strofer hade diktaren först helt enkelt undertecknat med
orden »Svensk skald», liksom skulle de endast vara en röst ur
folkdjupet. Men orden äro överstrukna i handskriften, och han har i
stället ditsatt, icke sitt fulla namn utan sin signatur C. D. W.
Förmodligen har han ämnat att publicera dem, men jag vet inte att han
gjort det. I tidningen Vårt Land har jag förgäves sökt dem, och den
officiella Posttidningen kunde ej komma i fråga för dylikt.
Nu efteråt kunna de framtagas som ett historiskt dokument,
belysande en viss historisk situation. Litterärt höra de ju ej till
skaldens betydande saker, men de äro utformade med den energi han
rådde över — icke minst slutraden.
I min uppsats i Svensk Tidskrift, årg. 1938, häfte 1, om Vitalis
Norströms brev till Svenska Akademiens sekreterare förmodade jag,
att några andra brev än dem jag då framdrog knappast skulle
finnas. Jag har dock sedan hittat ännu ett par stycken. Det ena är
dag-tecknat Berget vid Alingsås den 23 mars 1907, då Norström just
förberedde sitt inträdestal i akademien med minnesteckningen av sin
företrädare, den lundensiske litteraturhistorikern professor Gustaf
Ljunggren. Ur detta brev kunna följande rader ha sitt intresse:
Yid mitt sysslande med Ljunggren tillämpar jag en grundsats, hvilken jag
alltid funnit mig väl af att använda så långt möjligt i allt umgänge: att vädja
till andras starka, ej till deras svaga sidor. Jag vill med andra ord alltid tala
med människor i ämnen, som de begripa bäst. Därför kommer jag att mer
uppehålla mig vid vad L. såsom litteraturhistoriker är än såsom filosof. Därpå
kan han blott vinna hur det sedan går med mig. I ett afseende kommer jag
då alltid själf att vinna: jag får lära en del.
När Norström talar om Ljunggren som filosof får man ju tänka
på honom som estetiker, som odlare av gammal begreppsestetik; »de
estetiska systemen», som Ljunggren framställt efter de stora tyska
tänkarna, tillhörde en filosofisk disciplin. På den sidan av hans
verksamhet gav sig Norström alltså inte in, och det är svårt att säga,
vad han egentligen skulle haft att göra där, såframt ban inte ville
granska t. ex. Ljunggrens anmärkningar mot estetikern Visehers
panteism.
Det andra av de brev jag nu skall tala om är dag-tecknat Göteborg
den 8 februari 1911, alltså senare än det senaste jag nämnde i min
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
