Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Advokatsynpunkter på engelsk rättvisa. Av Fritz Kaijser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fritz Kai]ser
är framförallt på två punkter, som den akademiska kritiken på
ett åskådligt om än icke alltid sympatiskt sätt kompletteras. Den
ena punkten gäller domarkårens sammansättning och kvalitet, den
andra penningens makt i de engelska domstolarna.
Kritiken av domarkåren drabbar såväl dess professionella
element som lekmannaelementet. Lekmännen ha av ålder flitigt
deltagit i engelsk rättsskipning såsom fredsdomare och jurymän och
uppbära i denna ställning stolta traditioner från 16- och
1700-talens konstitutionellt sett brydsamma epoker.
Lokalförvaltningens historia är intimt förknippad med
fredsdomarinstitutionens, den politiska frihetens med juryns. De betydelsefulla
insatserna ligga emellertid långt tillbaka i det förflutna och tiden
har obarmhärtigt gått dem förbi.
Från juryns inkompetens i civilmål utgå de här behandlade
författarna som från en given sak och i likhet med många andra
betvivla de att den bättre än domaren förmår utleta sanningen
i brottmål. »Solicitor» tillstyrker för sin del — något inkonsekvent
med tanke på juryns oduglighet i civilmål — ett reformförslag,
som går ut på att den hädanefter blott avgör särskilda
bevisfrågor men icke den allmänna skuldfrågan. »Barrister» anlägger
socialpolitiska synpunkter. För att juryn skall kunna fylla sin
uppgift måste den, anser lian, representera det samhällsskikt till
vilket den anklagade hör. Den vann sitt anseende som ett
frihetens bålverk på en tid, då den till sin sammansättning var mindre
reaktionär än regeringsmakten. Numera innebär kravet på
jurymedlems jordinnehav — en gång den främsta garantien för hans
politiska oberoende — ett gynnande av den politiskt härskande
medelklassen på arbetarnas bekostnad. Arbetaren döms ej av
jämlikar, då han döms av juryn.
Vida allvarligare är kritiken av fredsdomarna. För att förstå
dess räckvidd är det skäl att erinra sig vilken dominerande roll
de ha i den engelska straffprocessen. En gång på 300,000 undgår
den åtalade en rättegång inför dem, som visserligen blott är
preliminär i allvarliga mål men som i det övervägande antalet
ba-gatellmål blir definitivt avgörande. Det är denna inledande
rättegång som systemets kritici förklara hava urartat till något av
en samhällsfara på grund av domarnas okunnighet,
klassmedvetenhet och bristande intresse för uppgiften. »Solicitor»
rättfärdigar sin hårda dom med en mängd exempel ur sin praxis.
»Barrister» citerar yttranden av ingen mindre än Englands näst
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
