Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vad är jämförande språkforskning? Av professor Hjalmar Frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Frisk
så många århundraden som den klassiska filologien kan räkna sin
i årtusenden. Den jämförande språkforskningen, som främst
genom Franz Bopps avgörande insats skulle komma att utveckla
sig till den mest rationella, mest exakta av alla humanistiska
forskningsgrenar, är ett barn av romantiken. Den föddes
samtidigt med indologien, sanskritstudiet, och har i främsta rummet
utforskandet av fornindiskan att tacka för sin tillkomst och
utveckling som självständig vetenskap. Uttrycket »jämförande
grammatik» möter oss betecknande nog för första gången i ett
arbete som bär titeln »über die Sprache und Weislieit der Indier»
och som till författare har den tyske skalden och romantikern
Friedrich Schlegel. Sämjan mellan dessa båda tvillingbröder har
också alltid varit den bästa. Den jämförande språkforskningen
sökte länge sitt främsta stöd i det ålderdomliga fornindiska
språket. Detta ansågs av en och annan rent av som identiskt med det
indoeuropeiska urspråket, som upprinnelsen till alla övriga
indoeuropeiska språk. Även sedan man har kommit till en riktigare
insikt om indiskans ställning som en sidoordnad släkting till de
övriga språken inom samma grupp, har den jämförande
språkforskningen aldrig upphört att tillerkänna fornindiskan, sanskrit,
en framträdande roll i språkens stora ensemble. Från
indologer-nas sida har också den jämförande språkforskningen alltid kunnat
glädja sig åt den största förståelse och det redobognaste bistånd.
Men denna nära beröring mellan sanskrit och jämförande
språkforskning, som alltså till stor del är historiskt betingad, får inte
leda till någon förväxling mellan indologien som filologisk
disciplin och den indoeuropeiska språkvetenskapen. Om man ined
skäl kan kalla dem tvillingbröder, så förete de icke desto mindre
lika stora olikheter sinsemellan som vilka medlemmar av de
humanistiska vetenskapernas stora syskonskara som helst. När man
därför i vårt land i motsats till vad fallet är i de flesta andra
länder fortfarande förenar dessa båda vetenskaper inom ett
universitetsfack såsom ett ämne, så är detta först och främst ett
medgivande åt en lärdomshistorisk tradition. Det är delvis också
ett offer åt praktiska organisations- ocli undervisningshänsyn, en
eftergift åt de akademiska lärosätenas visserligen högst
väsentliga men dock underordnade roll som undervisningsanstalter, till
förfång för utövarnas vetenskapliga rörelsefrihet.
Den jämförande språkvetenskapens ställning till indologien får
således sin förklaring, om man ser på dessa vetenskapers fram-
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
