Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Omstörtningarnas år — 1938. Av Torvald T:son Höjer, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innebörden av det skedda var ganska klar. De inom
arméledningen och den högre diplomatien verksamma krafter, som hade
förfäktat en försiktig utrikespolitik, hade lidit ett tydligt
nederlag och till stor del berövats sitt inflytande. Med Ribbentrop hade
en representant för en dristig expansionspolitik utan hänsyn till
västmakterna trätt i täten, samtidigt som arméledningen medelst
de omfattande personbytena och de mest kända namnens
försvinnande satts ur stånd att fungera som effektiv broms mot vågade
utflykter. Verkningarna skulle ej dröja att visa sig.
Överraskningen av 4 februari medförde på sina håll
förmodanden om bristande stabilitet i Tyskland. En följd härav torde hava
varit den diktatursympatiserande rumänska ministären Gogas
fall under engelsk-fransk påtryckning. Men utvecklingen skulle
mycket snart giva vid handen, att Tysklands effektivitet ökats
och ej minskats genom det skedda. Den 12 februari överraskade
förbundskanslern Schuschnigg världen med att avlägga ett
besök hos Hitler i Berchtesgaden. Resultatet av de bägge
diktatorernas överläggning blev Schuschniggs kapitulation. En
överenskommelse träffades om samarbete för tillämpning av det
tysk-österrikiska avtalet av juli 1936, vilket i stort sett hade stannat
på papperet. Wienregeringen ombildades i tyskvänlig riktning,
varvid den moderate nationalsocialisten Seyss-Inquart inträdde
som inrikes- och säkerhetsminister.
Det visade sig så gott som omedelbart, att de bägge parterna
hade fullständigt olika meningar om innebörden av
Berchtesgadenavtalet. Hitler tänkte det som inledningen till Österrikes
fullständiga likriktning med Tyskland, Schuschnigg åter ansåg det
innebära ett uttryckligt tyskt erkännande av Österrikes
suveränitet. Händelserna utvecklade sig raskt. Den 20 februari föll den
engelske utrikesministern Eden, som mer och mer kommit att
bliva symbolen för en mot axeln Berlin—Rom antipatisk
utrikespolitik. Risken för öppet engelskt motstånd mot en tysk våldsam
expansion hade avsevärt minskats. Läget i Österrike blev alltmer
invecklat. Mot den stigande nazistiska floden sökte kanslern
skydd genom att söka försoning med den österrikiska
arbetarrörelsen. Dessa förhandlingar ledde dock icke till några positiva
resultat. Den 9 mars spelade Schuschnigg ut sitt sista kort och
utlyste helt oväntat en folkomröstning rörande Österrikes
oberoende.
I början syntes kuppen skola lyckas. Bland austronazisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
