Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Förtjänst, skicklighet och oväld. Av Natanael Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ett undantag från en allmän princip, att någon av anmälda,
kompetenta sökande borde ha tjänsten.
Sedan förslag uppgjorts, resp. i vissa fall utnämning skett av
underordnad myndighet, har en sökande möjlighet att i
besvärsväg göra gällande sin bättre rätt. Men en representant för
statsintresset har den icke. Då en rektor till en tjänst vid sitt läroverk
förordar en mycket skicklig man i sina bästa år, kan det hända,
att Skolöverstyrelsen fullt lagligt föreslår en vida mindre
skicklig medtävlare, som redan börjat gå tillbaka i arbetsduglighet.
Den yngre sökanden har då besvärsrätt, men rektorn, som i den
direkta statsnyttans intresse önskar en duktigare lärare vid sin
skola, saknar den. För övrigt har klaganden processuellt en bättre
ställning än till och med den utnämnande eller förslagsställande
myndigheten. Denna får naturligtvis inkomma med en skrift,
förklaringen. Men klaganden får ordet två gånger, först för
klagomålet, sedan för »slutpåminnelser. Mig synes den förmånliga
ställning i processen, som sålunda givits en sökande, tyda på att
lagstiftaren varit mycket mån om att skydda hans rätt.
Slutligen må en konstitutionell konsekvens av teorien om rätt
till förslagsrum men icke till utnämning påpekas. Som bekant är
riksdagen icke befogad att direkt uttala omdömen om de
underordnade myndigheter, som uppgöra förslag. Den har endast att
ställa konungens direkta rådgivare till ansvar. Om nu endast de
förslagsställande myndigheterna anses bundna av rättsregler, så
inträffar det egendomliga, att riksdagens, resp.
konstitutionsutskottets granskning inträder på ett stadium, där ingen lag mera
gäller. Detta kan väl icke vara meningen. Då därtill kommer, att
utskottet skall göra anmärkning bl. a. mot statsrådens brist på
»oväld», så frågas: Var kommer väld och oväld i fråga, om det
icke skall ske vid utnämningsfrågor, resp. vid frågor, där en bättre
rätt eftersatts till förmån för en mindre god?
Ämbetsmannen intager i Sverige en mera självständig ställning
än i de flesta länder. Han kan icke avlägsnas från sitt ämbete
utan att ha blivit sakfälld för straffbart fel eller grov försummelse
i tjänsten. Att han enligt ett samstämmigt lekmannaomdöme är
olämplig för tjänsten, är icke nog. Han kan i regel heller icke
mot sin vilja förflyttas till annat ämbete, även om genom ändrade
organisationsförhållanden hans arbete på den gamla platsen blivit
alldeles onödigt. I båda dessa fall kan man väl säga, att staten
bundit sina händer och i ämbetsmannens intresse offrat sitt eget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
