Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 25 juli 1939 - Den engelska propaganda i U. S. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningsintresse, vilket ej stod under engelskt herravälde. Hearst
lämnade ej krigsskuldspropagandan oemotsagd, icke heller meddelandena
om tyska skändligheter eller förhatliga syften. Hans tidningar
innehöllo de brittiska nyheterna men läto också förstå, att denna version
endast representerade en del av sanningen. En dylik tolerans var ett
så farligt hot mot den brittiska kampanjen i Förenta staterna, att
antingen omedelbart undertryckande eller försoning var nödvändigt,
beträffande ej blott Hearst utan också det fåtal andra tidningar, som
ej gjorde reklam för England. Med tiden blev det mer och mer
nödvändigt att inringa eller förgöra det Hearstska inflytandet, om
Amerika skulle fortsätta sin neutralitetspolitik eller rent av kunna lockas
med i kriget. I mars 1916 vägrade en brittisk propagandist att skriva
något mer för Hearsts tidningar och samtidigt gjorde han en
antydan om att Hearst gjorde klokt i att ändra åsikt, om han ville
undvika obehag. Detta framkallade ett brev från Hearst, i vilket
denne redogjorde för sin ståndpunkt beträffande krigsnyheterna.
Brevet, som adresserats till Hearsts londonrepresentant, hänsköts till
propagandaministeriet och gick därefter till brittiska kabinettet, som
emellertid ej tycks ha funnit det tillfredsställande. Hearst
förvägrades fördelarna av brittiska pressbyrån och att använda engelska
statens telegrafkablar. Därjämte förbjödos hans tidningar i
Storbritannien med kolonier. Fastän denna aktion ledde till att Hearst blev
än mindre vänlig mot England, var den otvivelaktigt ett gott drag.
Det hade blivit högst modernt i U. S. A. att vara ententevänlig, och
den offentliga brännmärkningen av Hearst som tyskvän minskade
hans inflytande.
Inringningen av den amerikanska pressen var visserligen inte den
enda faktor, som formade allmänna opinionen i U. S. A. under kriget,
men den bidrog till att sympatierna för de allierade genomsyrade
hela nationen. Och efter två och ett halvt år av brittiskt inflytande
på Amerikas press var landets befolkning så genomdränkt med
ententeideologi, att alla invändningar mot ett deltagande i kriget på
de allierades sida voro fruktlösa.
Så långt den amerikanske författaren. Ensidigheten i hans
framställning är ju allom uppenbar, och det skulle utan tvivel vara
alldeles lika lätt att finna exempel på systematisk lögnpropaganda från
centralmakternas sida — ehuru ju denna, som bekant, i Förenta
staterna hade en mycket ringa effekt. Ej heller är det ur denna
synpunkt som problemet främst intresserar. Vad som här framgår är,
att propagandatekniken på ömse håll hade nått en hög grad av
fullkomlighet redan för tjugo år sedan, och att dr. Goebbels ministerium
har haft sina förebilder i både det demokratiska England och
kejsartidens Tyskland. Opinionsfrihetens begränsning är under moderna
förhållanden ganska snäv, och detta är ett faktum som vi alla skulle
göra klokt att hålla i minnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
