Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Finland—Ryssland och Finland—Sverige. Av Hugo E. Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finlands förtroende till Ryssland, och det var naturligt, att många
trådar då spunnos över till Sverige. Men, såsom Harald Hjärne
skrev: med statsrättslig argumentering kunde varken Sverige
eller någon annan övertyga det oinskränkta kejsardömet, och
vapenmakt förfogade Sverige inte över i nödig utsträckning. Därav
följde på nytt vissa divergenser med avseende å det politiska
handlandet, ehuru känslorna blevo samstämmigare än förut.
Fulltoniga voro de vittnesbörd om svensk sympati, som Finland fick
mottaga under de så kallade ofärdsåren.
Kanske får jag inskjuta, att det senaste århundradet varit
lärorikt också med avseende å Rysslands manövrering. Den ryska
imperialistiska politiken i Finland är ytterst känslig för det
allmänna politiska händelseförloppet. Utrikespolitiska svårigheter,
såsom Krimkriget, polska upproret 1863, rysk-turkiska kriget,
rysk-japanska kriget, förnummos i Finland i formen av lättat
tryck. Men då Ryssland känner storpolitisk luft under vingarna,
får Finland genast sitta emellan. Då alliansen med Frankrike
ingås på 1890-talet, börjas russificeringspolitiken. Då världskriget
drar ihop sig och urladdar sig, ropas det Finis Finlandiae och ett
långtgående förryskningsprogram proklameras.
Det förra världskriget aktualiserade emellertid på nytt Sveriges
ställning till den finländsk-ryska konflikten. Många faktorer
omintetgjorde då en samverkan, som i Finland var efterlängtad.
Det gällde för Sverige ett ställningstagande i ett ovisst
världskrig och det gällde i ett senare skede en hjälp till ett Finland,
som i sin nöd hade engagerat sig hos den ena parten, Tyskland.
Det gällde också sociala meningsolikheter, som fördunklade den
utrikespolitiska konflikten. Alltnog, Finland fick mycken hjälp,
högt skattad hjälp, men inte all hjälp som skulle ha behövts.
Jag har tagit upp dessa skiftningar i förhållandet
Sverige—Finland, med det ryska hotet som bakgrund, icke för att förebrå
någon, icke för att renovare dolores på någondera sidan. Men de
synas mig, dessa delvis ganska egendomliga, hela och halva
motsättningar, kunna tjäna som den svarta bakgrunden. Alla de
meningsskiljaktigheter som ha passerat revy, uppkommo och
utvecklades under en övergångstid, då stora samhälleliga och
nationella omvälvningar skedde såväl i Finland som i Sverige. De
ha emellertid nu bragts till en viss avslutning, och vi befinna
oss i ett skede, där åter, Gudilov, Sveriges och Finlands
inställning företer mindre divergenser än någonsin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
