Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Politik och politiker i U. S. A. Av Eric Cyril Bellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att modigt se saker och ting i ögonen, även om de äro obehagliga.
Vi behöva, såvitt nödvändigt genom drastiska metoder, rätta till de
fel i vårt ekonomiska system, av vilka vi nu lida. Vi behöva den
unges mod.» Detta var presidentens eget utkast till New Deal. För
egen del har jag aldrig funnit det bästa vara att försöka någonting,
även om det vore felaktigt, men jag medger att president Roosevelt
1933 riktigt tolkade nationens känsla. Woodrow Wilson fastslog
många år tidigare, och medan han ännu var universitetsprofessor,
att den amerikanske presidenten, »om han rätt tolkar den nationella
tanken och djärvt hävdar den, är oemotståndlig; och nationen skall
aldrig känna ett sådant välbehag som när dess president visar sig
vara av en sådan insikt och kaliber. Folket älskar instinktivt en
samfälld aktion men kräver en enda ledare.» Enligt min
uppfattning äro såväl Roosevelts förkärlek för experiment och handling som
Wilsons utläggning av presidentens ställning ägnade att förklara
mycket av vår historia efter 1933.
Grundidén i Roosevelts regim, eller dess ledande tankar sådana de
i tal och skrift formats av regeringschefen och regeringsledamöter,
har inneburit ett hävdande av statens plikt gentemot den enskilde
och näringslivet samt ett samordnande av nationens
ansträngningar för det helas och gemensammas bästa. Vi ha bevittnat ett
gigantiskt arbete att hjälpa hela folket. Vi ha sett ett uppgivande
av den laisser-faire-politik, vilken byggts på pioniärernas
restriktiva uppfattning av folkets förhållande till regeringen och
regeringens förhållande till folket. Styrelsesättets »humaniserande»,
d. v. s. statens personliga förpliktelse mot folket, har inpräntats vid
nästan varje opinionsyttring som den nuvarande regimens strävan
och som dess politiska och sociala filosofi. Man har eftersträvat att
insätta industri och handel i samhällets tjänst och omskapa dem
till »public service», och man har sökt ernå ett sådant samarbete
inom näringarna att samhället måtte profitera därav. Regeringen
har försökt att genomföra vad den anser vara ett mera planmässigt
samhälle, ett samhälle där människan är förmer än tingen och
återfått den frihet hon förtjänar. Regeringen har fortsatt att tro, att
den kan skapa och bör skapa en större säkerhet, ett högre välstånd
och en bättre fördelning av nationalinkomsten.
Detta har varit målet. Otvivelaktigt har regeringen lyckats med
mycket. Den har bringat många oseder ur världen. Den har
återupplivat några av våra förtorkade ekonomiska kraftkällor och den har
inskrivit i nationens medvetande principen om ett ekonomiskt
beroende inbördes. Även sedan Franklin D. Roosevelt avgått skall det
leva kvar en i flera hänseenden förändrad filosofi för ekonomisk
företagaranda, liksom förbättrade metoder för och en vidsträcktare
omfattning av det sociala välfärdsarbetet. Vidare ha många av
New Deal-åtgärderna, även när de misslyckats, i så måtto haft ett stort
pedagogiskt värde, att de visat vad som icke är möjligt. Den kanske
största betydelsen har legat däri, att hela Förenta Staterna bibragts
ett starkare medvetande om att äga en hela nationens regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
