Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svensk prosadiktning 1939. Av Elof Ehnmark - Olle Hedberg: Stopp! Tänk på något annat - Alice Littkens: Falskt vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som briljerat i så många frivilligt påtagna roller men som föll i
sin egen grop, när hans enda stora och allvarliga känsla, kärleken
till Sonja, inte blev tagen på allvar. Den närmast föregående
volymen skildrade, bur Karsten svarade genom att stå det onda emot.
När livet nekade honom lyckan, riposterade han med asketism; sveks
han av makterna, så ville han i stället göra sig själv osårbar. Den
avslutande romanen berättar om Sonjas återkomst och Karstens
definitiva seger. Det finns vissa dunkla partier i boken, t. ex.
framställningen av Sonjas karaktär, som inte blir alldeles klar men
kanske inte heller är avsedd att helt klarläggas. Karsten är desto
mer minutiöst studerad. Han är en romanfigur helt i Hedbergs egen
stil, lika kvick och ironisk, en lika skeptisk och intellektuell resonör
som han, med samma intresse för människor och samma rädsla för
sentimentalitet. Det är uppenbart, att Hedberg trivts med sin
Karsten, men det är även troligt, att Karsten inte bara givit honom
tillfälle till spirituella reflexioner, aforismer och tänkespråk utan
också hjälpt honom att övervinna den känslokyla, som han förut
bepansrat sig med. Har Hedberg hittills nöjt sig med att avslöja
egoismen och självtillräckligheten i den mänskliga tillvaron, så har
världsläget nu tvingat honom att upptäcka och anlita botemedlet,
som måste vara egoismens motsats, kärleken, den som på en gång
är amor och caritas. Karsten personifierar denna nya inriktning.
Han visar — liksom Gullberg i sin magistrala dikt »Kärleksroman» —
hur den ansvarslösa generationen ställts inför tillvarons irrationella,
dominerande makter, inför nödvändigheten att fatta en position, ta
ett ansvar och välja sin plats i striden. När Karsten på bokens sista
sida betraktar sin nyfödde son, förmår han endast framstamma det
enda ordet: förlåt. Repliken är betecknande; den förenar på ett
oemotståndligt, nästan rörande sätt Hedbergs gamla skeptiska
inställning och hans nya förkunnelse av ansvar och beredskap.
Olle Hedberg är medelklassens skildrare. Den borgerliga tillvaron
i det svenska samhället har naturligtvis många andra och högst
olikartade uttolkare, vilkas gemensamma intresse det varit att från
skilda synvinklar studera gruppers eller individers psykologi. Alice
Lyttkens har i Falskt vittnesbörd vågat sig på företaget att
skildra en industrifamiljs utveckling mot undergång under tre
generationers tid. Hon vill demonstrera, dels hur släktegenskaper,
miljö och uppfostran sätta sin prägel på familjemedlemmarna, dels
hur dessa reagera inför den sociala utvecklingen under det senaste
halvseklet. Varken uppslaget eller utförandet är originellt, och inte
heller sticker förf. under stol med att hon använt modeller ur
verkligheten: den av sönerna, som blir skådespelare, är helt
utformad efter Gösta Ekman och får t. o. m. hans glansroller. Alice
Lyttkens är emellertid en driven författare med rapp
skildringskonst och en odiskutabel förmåga att individualisera ut figurerna
på släktegenskapernas grund. Särskilt har hon velat gå till angrepp
mot hyckleriet, den uppblåsta självhävdelsen under moralens
täckmantel. Egenskaperna återfinnas hos den hemmanazistiske person,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
