Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Nya böcker om Bibeln. Av Helge Persson - Gunnar Wikmark: Bibeln i vår psalmbok - John Cullberg: Bibeln och trosbekännelsen - Gustaf Hildebrand: Bibeln i nutida svensk lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
psalmer som endast utgöra en poetisk omskrivning av vissa bibelord. Inte
mindre än 96 dylika finner han i vår psalmbok. Men också på annat
sätt användes bibelordet, t. ex. som omkväde.
Ett mycket väsentligt problem upptar John Cullberg till
behandling i Bibeln och trosbekännelsen. Man har från visst
håll satt de två storheterna i absolut motsats till varandra och
menat, att den formulerade trosbekännelsen innehåller ett »dogma» om
Kristus som inte har stöd i Bibeln, att alltså den viktiga del i
gudstjänsten, som den apostoliska trosbekännelsen utgör, är en
förfalskning av det verkliga evangeliet. På ett stilistiskt förnämligt sätt och
med en knivskarp logik gör nu Cullberg rent hus med alla dylika
föreställningar. Han kan uppvisa, att trosbekännelsen i de allra flesta
fall har verkligt bibliskt underlag, men viktigare är att han genom
en undersökning av dess väsen finner »att det är här i egentligaste
mening fråga om ett trosvittnesbörd, en personlig bekännelse till den
Gud, som på ett så oförlikneligt sätt uppenbarat sig i Kristus, oss
till frälsning och salighet». Precis detsamma är förhållandet med
Bibeln själv. Den är till sin innersta mening ett vittnesbörd och
därigenom en trosbekännelse. Kristus-bekännelsen utgör väsenskärnan
i de nytestamentliga skrifterna. Och så kan linjen mellan Bibeln och
bekännelsen dragas. De två stämma inte bara överens till
ordalydelsen, de ha samma syfte och äro burna av samma ande.
Den bok, som syftar vidast och har utsikt att mottagas med den
största förståelse av också andra än kristet intresserade, är
Karl-Gustaf Hildebrands Bibeln i nutida svensk lyrik. Det har
visat sig vara ett inte bara intressant utan också utomordentligt
givande studium att på en bestämd punkt av vår kultur efterspåra
det bibliska inflytandet. Hildebrand gör den iakttagelsen, att de
bibliska bilderna och tankarna genomgående utgöra en väsentlig del av
den moderna diktens motivval. Man behöver i detta sammanhang
bara tänka på Fröding och Karlfeldt för att inse dettas riktighet.
Det framgår vidare, att de skalder, för vilka Bibeln haft denna mera
ytliga och mekaniska användning, oftast nyttjat dess historiska och
konkreta material. Det ur kristen synpunkt glädjande och stora är
emellertid, att Hildebrand lyckats uppvisa att Bibeln tydligt fått ett
allt större rum i de allra senaste årens diktning, och — vad mera
är — att denna lyrik inte bara upptar bibliska bilder och motiv utan
mer och mer närmar sig Bibelns eget innehåll, så att dess
centralgestalt och Herre själv blir en verklighet i dikten. Det är framför
allt hos Johannes Edfelt och Hjalmar Gullberg som detta är fallet.
Hildebrands litterära sakkunskap har här ingått förening med ett
flitigt och värdefullt bibelstudium, och resultatet har blivit en
utmärkt tillgång för både bibel- och litteraturstudiet.
Genom alla dessa arbeten går som en stark ström kärleken till
Bibeln och insikten om dess betydelse också för nutidsmänniskan.
Varken vårt folk i stort eller den enskilde har råd att avstå från de
omistliga värden den rymmer. I nödens och farans tid är det
samlingstecknet och den kraftkällan nödvändigare än eljest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
