Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Främre Orienten inför världskonflikten. Av Visitor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av denna uppgift hade inneburit mera effektiv hjälp åt Finland
än en synnerligen svårgenomförbar transitering av trupper genom
Nordskandinavien.
Ett halvt års krig har visat att den franska orientarmén, som
armé Weygand även brukar kallas, icke hade offensiv, utan
defensiv karaktär. Den var icke färdig att träda i aktion under
vintermånaderna 1939—40. Denna tid användes för utbildning och för
samordning med de turkiska och de brittiska stridskrafterna i
Palestina, Iraq och Egypten.
Den tyska propagandan har velat framställa den franska
orientarmén som nödvändig för att upprätthålla det franska greppet
kring Syrien. Det egenmäktiga franska bortskänkandet av
sandjaket Alexandrette till Turkiet skulle ha gett upphov till en
mäktig arabisk nationalistisk rörelse, som berett fransmännen stora
bekymmer och som även hotade att sprida sig till de av
engelsmännen mer eller mindre behärskade arabiska länderna. Så är
icke fallet. Visserligen utlöste Alexandrettefrågan stor bitterhet
i Syrien, men till direkta oroligheter kom det ej. Orientarmén är
helt betingad av det internationella politiska läget. Dess första
och största uppgift var att utöva ett lugnande inflytande på
italienarna och samtidigt hålla modet uppe på turkarna samt egga dem
till förnyade militära ansträngningar. Den var därmed defensiv.
Denna karaktär kan emellertid snabbt förändras. Skulle t. ex.
Italien inträda i kriget på Tysklands sida, har säkerligen den
franska Orientarmén en stor och viktig uppgift. Det är att
antaga att de i Egypten förlagda engelska trupperna jämte den
egyptiska armén helt bli sysselsatta med försvaret av gränsen mot
Libyen. Avståndet från Syrien via Palestina till Suezkanalen är
icke stort — omkring 60 svenska mil — med goda vägar och
kommunikationer, och delar av den franska armén äro säkert avsedda
att snabbt förflyttas dit ned. En huvuduppgift torde därjämte bli
försvaret av de livsviktiga, men mycket lätt sårbara
oljeledningarna från oljefälten i Mosul i norra Iraq till hamnstäderna Tripoli
i Syrien och Haifa i Palestina. För den händelse en konflikt på
Balkan inträffar kunna trupper från Orientarmén också relativt
lätt förflyttas — sjövägen genom den relativt skyddade övärlden
vid Turkiets västkust eller ännu bättre landvägen genom Turkiet.
Som förläggningsort för en stor armé är Syrien slutligen den bästa
tänkbara med ett gott klimat och med riklig tillgång på livsmedel.
Det är inget tvivel om att de allierade genom sina diplomater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
