Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 18 juni 1940 - Otto von Bismarck — ett världshistoriskt dubbeljubileum. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom tullar skydda tysk industri och tyskt jordbruk. Både statlig
socialpolitik och tullskydd stredo mot en strängt liberal åskådning.
Så kom det till en öppen brytning mellan rikskanslern och en stor
del av de liberala, och 1880-talet blev en utpräglat konservativ epok.
Tullskyddet uppbyggdes, till stor fördel för det tyska näringslivet,
och på det socialpolitiska området utfördes ett storslaget arbete, som
sedan har stått som förebild för många andra länder, bland dem
Sverige. Men sitt eget huvudsyfte nådde Bismarck dock ej. Han
vann icke arbetarklassen för det bestående systemet, och den hårda
undantagspolitiken lyckades ej heller krossa den uppväxande
socialdemokratin. Vid Bismarcks fall stod den starkare än någonsin. Här
liksom i kulturkampen hade det visat sig, att hans annars så säkra
omdöme svek honom i kamp mot ideella rörelser.
År 1888 dog den gamle kejsar Wilhelm, som under nära trettio år,
trots skarpa meningsbrytningar i de flesta viktigare frågor, med
osviklig lojalitet och obrutet mod hade stött sin store tjänare mot
hans många och oförsonliga fiender. Hans sonson, den unge
Wilhelm II, hade tidigare varit en glödande beundrare av den store
kanslern, men när han själv efter några månader fick övertaga
kronan, tålde hans nervösa och oroliga självhärskarfåfänga ej längre
dennes jättegestalt vid sin sida. Sakliga motsättningar i inrikes- och
utrikespolitik kommo till, och i mars 1890 avskedades Bismarck i
full onåd. Sina sista åtta år tillbragte han fylld av grämelse och
i skarp opposition mot det kejsardöme, som han själv skapat. Hans
hänsynslösa angrepp ha i hög grad bidragit att undergräva det
hohenzollernska väldets grundvalar.
Otto von Bismarcks verk — det tyska rikets uppbyggande under
nio händelserika år, den europeiska fredens bevarande och befästande
under de därpå följande nitton — äro så gott som enastående i
världshistorien. Med sin fulla rikedom framstår hans personlighet likväl
först för den, som träder honom närmare i hans tal, hans samtal och
hans oförlikneliga brev. Det blir en bild av en helt annan rikedom
och en helt annan tjuskraft än den på sina håll alltjämt levande
schematiska föreställningen om blod- och järnkanslern, som
förhandlade med rynkade ögonbryn och med knytnävsslag i bordet. Bismarck
var i själva verket både som statsman och människa bland de
mångsidigaste och rikaste. Dock företer hans bild vissa skuggsidor —
envis hätskhet mot motståndare, förakt för ideella faktorer, cynisk
brutalitet i vissa situationer. Därigenom kom han att öva ett ej i
allo lyckligt inflytande på samtid och eftervärld. Hans stora
personlighet och lysande framgångar lockade imitatörer både i och utanför
hans eget land, och ej sällan blev det mer skuggsidorna än storheten,
som med framgång härmades. Därigenom kom han att i viss mån
verka till en minskning av aktningen för folkrätt och offentlig moral.
Det har med fog talats om en missförstådd Bismarck, en förgrovad
och försimplad Bismarcksbild. Själv hörde han med sitt snille, sitt
mod, sin djupa ansvarskänsla och sin glödande fosterlandskärlek till
mänsklighetens störste.
Torvald T:son Höjer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
