Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 12 okt. 1940 - Storrumäniens upplösning — en nutidshistorisk revy. Av Pontus Reuterswärd - Docenterna och universitetens rekrytering. Av T—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
P. S. Sedan detta skrivits hava ingått meddelanden om tyska
truppers inmarsch i Rumänien. I första hand komma med all sannolikhet
dessa trupper att dirigeras till de stora oljefälten i trakten av Ploesti,
för vilka Tyskland torde hysa stor oro.
Ovisst är emellertid om truppsändningarna i övrigt äro ett led i en
omfattande aktionsplan riktad mot Turkiet och Grekland samt
naturligen i andra hand mot England eller de äro avsedda att utöva en
avskräckande verkan på vem det vara må. Det låter sig även tänkas
att desamma företagits på begäran av Antonescu, som på detta sätt
önskar säkra sin ställning samt upprätthålla ordning och lugn i
landet.
Pontus Reuterswärd.
Docenterna och universitetens rekrytering. Det kan synas fåvitskt att söka fästa
uppmärksamheten på universitetens löne- och
rekryteringsproblem i en tid, då värnandet av vårt statliga
oberoende, våra livsintressen och vår rättsordning kräver belopp, som
tidigare skulle hava ansetts ouppnåeliga. Men det kan dock finnas
skäl att göra det. Att hävda vår kulturella standard är även det ett
led — och intet oväsentligt sådant — i vår andliga beredskap.
Våra akademiska lärare rekryteras som bekant företrädesvis bland
docenterna. Dessa intaga en egendomlig och oförmånlig
särställning i den svenska ämbetsmannakåren. Överallt annars är regeln,
att den, som vunnit inträde i ett statligt verk, under normala
ekonomiska förhållanden kan påräkna att där finna sin utkomst och även
vinna befordran, om han nitiskt fullgör sina tjänsteåligganden.
Vidare vet han, att hans tjänstgöring räknas honom tillgodo såsom
merit för befordran och lönetur efter mer eller mindre preciserade
normer.
Helt annorlunda äro förhållandena vid universiteten. Den, som i
allmänhet efter vida längre utbildning än sina jämnåriga och ofta
med mycket betungande skuldsättning, vid trettio- till
trettiofemårsåldern vinner ett docentförordnande, övertager därmed vissa
förpliktelser mot universitetet men uppbär ingen som helst avlöning.
Om konjunkturerna äro goda, kan han emellertid hoppas, att han
efter en längre eller kortare väntetid skall få ett av de i förhållande
till docenternas antal mycket fåtaliga docentstipendierna.
Därmed har han vunnit sitt levebröd för sex, i bästa fall sju, år framåt.
Kakan är mycket knapp i jämförelse med vad som gives åt många
bland hans studiekamrater, som nöjt sig med en lägre kompetens för
att fortare vinna en tjänst eller vilkas specimina icke räckt till i
tävlan om docenturerna. Grundbeloppet för ett docentstipendium är
6,000 kronor, medan t. ex. en lektor i Uppsala har en begynnelselön
av 9,885 kronor, en hovrättsassessor i Jönköping 10,110 kronor.
Därtill kommer, att medan docentstipendiet aldrig ökas över 6,000 kronor,
andra statstjänstemän under loppet av sju år två gånger uppflyttas
i högre löneklass. Beloppens inbördes storleksordning synes vara så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
