Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Att tala i radio. Av Sverker Martin Löf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kommer själva framförandet. Inledningsvis har påpekats
vikten av att man gör klart för sig att åhöraren sitter mycket
nära, att man därför måste eftersträva intimitet i framförandet.
Men det får inte bli ett monotont uppläsande i lågmäld ton, det
måste ha det talade språkets karaktär, karaktären av
improvisation. Därvid är det mycket viktigt att variera tempot —
naturligtvis inom rimliga gränser. Detaljer, som äro viktiga och som
man önskar inskärpa, böra läsas i ett långsammare, mera
markerat tempo, oviktigare saker, parentetiska tillägg o. dyl., i ett
snabbare tempo och med mindre markerad intonation. Det skadar
inte att i förväg markera in vissa pauseringar i manuskriptet,
om man har benägenhet att tala fort. Har man för vana att i
dagligt tal alltid tala mycket fort, låter man lätt hämmad och
onaturlig, om man drar ned sitt taltempo altför mycket i radio.
Då är det bättre att göra pauser. Man bör alltså överhuvud
eftersträva det mindre regelbundna taltempo, som man använder vid
dagligt tal — man bör söka träffa sin egen naturliga talrytm.
Vid sidan av dessa mera principiella synpunkter kan det
emellertid vara av värde att mera i detalj fästa radiotalares
uppmärksamhet på vissa stilistiska och språkliga enskildheter, som ha stor
betydelse för att lyssnaren skall få ett så gott intryck som
möjligt av ett radioföredrag. Därför har man vid Radiotjänst på
grundval av den erfarenhet, som vunnits under årens lopp, och i
samarbete med språkmän sökt ställa upp en del önskemål och
synpunkter på hur ett radioföredrag bör vara beskaffat. Några
av dessa synpunkter må här återgivas.
Först fastslås, att radioföredragets uppgift är att stimulera
lyssnarnas intresse, ej att lämna en uttömmande och systematisk
redogörelse för ämnet i fråga. Man bör naturligtvis därför
undvika ytliga översiktsframställningar och ej söka tränga in
altför mycket material i föredraget. Uttryck som »tiden tillåter
inte» och dyl. äro givetvis olämpliga, ty den uppgift, som
föredragshållaren åtagit sig innebär att han på den till buds stående
tiden skall behandla sitt ämne. Det är lämpligt att välja ut ett
fåtal detaljer och behandla dessa utförligare, gärna i kåserande
form. Åskådligheten är för lyssnarna av större vikt än
fullständigheten.
Vidare bör ämnet ges en klar och översiktlig disposition. Man
bör inte i onödan börja föredraget med en lång inledning, utan
redan från början låta lyssnarna förstå, vad saken gäller. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
