- Project Runeberg -  Svenska typografernas historia : minnesskrift / Första avdelningen /
16

(1916-1917) Author: Nils Wessel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

TYPOGRAFERNA UNDER POSTULATETS TID

hjälpte de sjuka genom att föranstalta om deras intagande på
något av dessa »hospital», varpå det medeltida Europa var så
rikt. I fråga om understödet åt de arbetslösa eller rättare
»resande» var det bättre ordnat genom postulatet. Detta
förpliktade bl. a. medlemmarna av typografernas brödraskap, att
till varje resande boktryckeriarbetare, som kunde dokumentera
sig som utlärd konstförvant,*) utbetala ett s. k. viaticum, d. v. s.
reshjälp.

POSTULATETS INNEBÖRD.

Postulatet eller depositionen var en högtidlig ceremoni,
varigenom en person, som med iakttagande av givna föreskrifter
genomgått boktryckeri lära, efter en bestämd tidsföljd och efter
erläggandet av en viss pänningsumma, av en
boktryckaresammanslutning förklarades utlärd, upptogs som medlem av
brödraskapet och offentligen förklarades som sådan**). Först sedan
cornuten — så kallades boktryckeriarbetaren efter lärotidens
slut och innan han förklarats fullt utlärd — efter en mängd
ceremonier, av vilka en stor del voro av mycket naiv natur,
(se nedan) och efter betalning av inträdesavgiften förklarats vara
fullgiltig gesäll, hade han rätt att åtnjuta alla de friheter och
förmåner som följde med hans värdighet som boktryckaregesäll.
Blott en gesäll som genomgått postulatet kunde bliva
boktryckare.

Postulatet reglerade under tre hela århundraden förhållandena
mellan boktryckare och gesäller i Tyskland och det sträckte

*) Konstförvant, tyska: Kunstverwandte, betyder medbröder i konsten
och infördes ganska tidigt i tyska språket som namn på sättare och
tryckare inom tryckerierna. I Sverge synes uttrycket ha börjat användas på
1700-talet och begagnades som titel på boktryckeriarbetare ända fram mot
slutet av 1800-talet. Första svenska typograf mötet (1883) beslöt att titeln
konstförvant skulle utbytas mot typograf.

**) Denna definition på vad postulatet innebar förekommer i Täubels
»Wörterbuch der Buchdruckerkunst und Schriftgiesserei», tryckt i Wien
1805.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:32:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtyh/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free