Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
de svenska typograferna intill 1752
Bland dem, som icke ville finna sig i detta kungliga påbud,
voro fältskärs- och boktryckaregesällerna. De första fingo
emellertid snart uppgiva sin opposition, men så var icke förhållandet
med typograferna. De ansågo sig tillhöra och utöva en fri
konst och deras yrke stode över alla andras, varför det icke
vore mera än rätt, att de finge behålla kvar rätten att bära värja.*)
Trots myndigheternas ingripande trotsade sålunda
boktryckerigesällerna den kungliga förordningen i ett tiotal år, men
slutligen brast tålamodet hos höga vederbörande och i början av
år 1728 blevo några typografer inmanade i häkte därför att de
uppenbart satte sig över kungl. maj:ts nådiga vilja.
Detta satte liv i de övriga kollegerna och ett utomordentligt
möte med alla boktryckerigesäller i Stockholm sammankallades.
Detta möte beslöt att till konungen inlämna en skrivelse av
följande lydelse:
»Stormäktigste Allernådigste Konung!
Hos Eders Kongl. Maij:t hafwa fuller undertecknade å
samte-lige Typographiæ Studiosorum vägnar, år 1723 d. 18 Julii en
underdånig Supplique insinuerat, af innehåll det Oss allernådigst
må förundt blifwa, at nu som förr, obehindrat bära wärjor.
Sedermera har Eders Kongl. Maij:t så wäl som Hennes Kongl.
Maij:t Drottningen d. 23 October 1725 uppå wår
allerunderdånigste ansökning, uti det Kongl. Tryckeriet oss allernådigst
där till frihet lemnat; men som man därå ej någon skriftelig
*) Enligt kanslirådet P. A. Wallmark: »Tal vid Boktryckerikonstens fjärde
jubelår» (1840) skulle käjsar Fredrik III, vars val till tysk käjsare inträffade
ungefär samtidigt med boktryckarekonstens uppfinning, ha förlänat
boktryckarekonstens idkare adliga privilegier, till vilka bland annat hörde rätten
att bära svärd, och därjämte tillåtit dem att i sina sigill nyttja ett vapen,
föreställande en örn med utbredda vingar, hållande i ena klon tenakel och
divisor och i den andra en vinkelhake samt försedd med en hjälmprydnad
bestående av en grip med två tryckarbollar. Genom denna nådebevisning
ansåg sig käjsaren ha upphöjt boktryckarekonsten till en fri konst. —
Uppgiften förekommer även i Siegmund von Birkens bok »Spiegel der Ehren
des Ertzhauses Oesterreich», tryckt i Nürnberg 1668. — Åtskilliga forskare
betvivla dock det historiska i denna uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
