Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPOGRAFISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM
185
måste medgifwa att det sker med en skicklighet och sammansjungning,
hwartill man sällan hör ett motstycke hos dilettanter. Föreningens
ordförande och stiftare, herr Lindström, faktor på
Dagbladstryckeriet, uppläser årsberättelsen. Han kan nu glädja sig åt att se sina
tjuguåriga sträfwanden för föreningens bästa krönta med framgång. Icke
förgäfwes har han arbetat för kårens höjande, så wäl i moraliskt som
intellektuellt hänseende, ej förgäfwes har han sökt att gifwa de unga
typograferna smak för ädla och bildande tidsfördrif. Föreningen räknar
nu 170 medlemmar, eliten af Stockholms boktryckeriarbetare.
Föreningens vice ordf., hr Thiesen, deklamerar »Mina drömmar,» och
hr Ellberg låter i ett par soli höra sin herrliga röst. — Sången har slutat,
det blir en allmän »resning», ty stolar och bänkar skola borttagas och
lemna rum för de dansande paren. De litterära elementerna dragas till
hwarandra och konversationscirklar bildas i smårummen, dock sliter en
och annan af Apollos dyrkare sig lös, för att i walsens hwirfwel offra åt
Terpsichore. — Det är nu en halftimmas uppehåll. Trumpeten bjuder till
tystnad och Dörum uppträder, deklamerande »Brudsmycket». Ser ni de
unga tärnornas tårade blickar? Tror ni icke att dessa ord, lika wäl skrifna
som framsagda, trängt till deras hjertan? O, helt säkert — och det skulle
icke wara ohelsosamt om de stannade kvar der. Men dansen börjar åter,
tåren förswinner och ett gladt leende möter den unge gentlemannen, som
nu trycker en mjuk hand i stället för den hårda winkelhaken, och i sin
dams blickar läser lika klart som i månget manuskript.
Om ni nu är nöjd med er afton, torde ni icke ha något emot att en
annan gäng deltaga i någon fest eller utflykt tillsammans med
—e.
Så småningom börja dock föreningens fester att förlora den
högtidliga nimbus, som omgivit dem. Den allt mer och mer
framträngande industrialismen vidgade klyftan mellan arbetare
och arbetsgivare, den liberala bourgeoisien från 1850- och
1860-talen blev 1870- och 80-talens höger och då så småningom
arbetarna visade tendenser att själva taga sina angelägenheter
om hand, var det slut med överklass-välviljan. Innerst inne
låg ju i denna den patriarkaliska omsorgen om arbetarna, en
omsorg som utgår ifrån att arbetarna äro mer eller mindre
oförståndiga barn, som de »bildade» skola leda på den »rätta
vägen». När arbetarna vilja gå sin egen väg, är det slut med,
den faderliga välviljan och de fordom så välvilliga bli fientligt
stämda. Psykologiskt sett är ju detta lätt förklarligt: de
välvilliga överklassarna ha aldrig erkänt arbetarnas jämnbördighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
