Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uti den vackra våren
smalt drivan innan kort.
Gud tog den frusna tåren
från jordens öga bort.
Och allt var ljust och soligt,
och lärkan sjöng så glad,
och barnen hade roligt
allt ibland löv och blad.
Sen kommo sommarns dagar,
då ängen fick sin skrud
med gräs i gröna hagar,
och jorden kläddes brud.
Då rodde vi till skären,
då sprungo vi i skog,
då plockade vi bären,
och roligt var det nog.
Sen blev det mörkt om hösten
och stormade på hav,
och stum blev fåglarösten,
och blomstren föllo av.
Det tröskades på logen,
tills skörden var förbi.
Bland lingonen i skogen
så roligt hade vi.
Så kom den kulna vinter
med fästningar i snön,
när skidan lustigt slinter,
och bjällran klingar skön.
Och brasan brann förtroligt
på varma stugans härd,
och barnen hade roligt
också i vinterns värld.
Och sen, när drivan gråter
blott du är from och nöjd,
så kommer våren åter
med nya lekars fröjd.
Var årstid har sin trevnad.
Vi prisa Gud var dag,
och så förgår vår levnad
allt efter Guds behag.
Och vårljumt skiner solen,
och himmelen är blå,
och vita skyar sväva
helt sakta fram därpå.
Som blekgrön slöja sveper
sig vårsäd, fin och späd,
och mjuk som mossa kullrar
sig mörkgrön vintersäd.
Nu myllra brodd i hagen,
nu sväller det i knopp.
Ur klibbig hylsa vecklar
ett fjunigt blad sig opp.
Och runt omkring mig brådska
och idel liv och lust,
och allting gror och suger
ur jordens feta must.
Och runt omkring det kämpas
en dust på liv och död.
Det är som dovt ett mummel
från vida marker ljöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
