Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och djupt under föttren vi se som en grav
den grönskande jorden, det blånande hav,
där oron och stormen var dag sig förnyar;
men vi fara fria med himmelens skyar.
Och högt mellan fjällen där ligger en äng;
där nedslår vår skara, där redes vår säng.
Där lägga vi ägg under kyliga polen,
där kläcka vi ut dem vid midnattssolen.
Ej jägaren hinner vår fredliga dal.
Där hålla guldvingade älvor sin bal.
Grönmantlade skogsfrun spatserar i kvällen,
och dvärgarna hamra sitt guld ini fjällen.
Men åter på bergen står Vindsvales son
och skakar de snöiga vingar med dån,
och hararna vitna och rönndruvan glöder,
och tåget församlas. Mot söder! mot söder!
Till grönskande ängar, till ljummande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Där vila vi ut från den luftiga färden,
där längta vi åter till nordliga världen.
Där bodde elva små flädermöss
uti en murken stubbe.
”Här är lite smått,
men vi ha det gott,
och ingen saknar sir gubbe.
Fruar äro vi, allihop
en unge vid barmen bära.
Han är inte stor,
men har redan klor —
mors hjärta sitter han nära.
Våra män i en annan stubbe bo,
att ha dem här vore bråkigt.
Här gnabbas ibland
vi fruar ett grand —
på det viset få vi ej tråkigt.
Om dagen sova vi mest helt lugnt,
men flyga ut emot natten
och fånga då
de flygfän små,
som dansa kring tjärnens vatten.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
