- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
156

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herr Sten, den trogne Sture,
han föll vid Åsunda sjö.
Och om mig så vingar bure,
nu flöge jag dit att dö.
När slagen han låg på båren,
och yrsnön lekte i såren,
de sina han blitt såg an:
”Vi bleknen I, män, för döden? —
Friskt mod! Ty när störst är nöden,
nog finner väl Gud sin man!”

                        Edvard Bäckström.

144. Klockringning.


När sårad låg vid Åsundssjö
den ridderlige Sturen,
och Sverige frös i vintersnö,
och höljd av is var furen,
slog gällt en kyrkoklockas klang.
Det var, som om hon söndersprang.
Likt suck från nordanlanden
det hördes över stranden.

När, förd framåt på Mälarvik,
herr Sten låg död i släden,
och Sveriges hopp var kallnat lik,
och dimmor höljde träden,
en aftonklocka klang så klar.
Det rikets vesper-ringning var.
Den ljöd omkring den döde:
nu står allt Sverige öde.

När stoftet bars till Kedjeskär
och franciskaners kyrka,
och han vart sorgligt nedsatt där,
som varit Sveriges styrka,
den stora klosterklockans ljud
gav Stockholms stad det dystra bud:
nu är vår hjälte jordad;
nu är vår dom fullbordad.

Men om ock slut var mångens mod
och rådvill mången hjärna,
med manlig håg hans änka stod,
Kristina Gyllenstjärna.
Hon kom i sorgdoks majestät
och Stockholms portar stänga lät
och lät stormklockan skalla:
i vapen, männer alla!

Den kvälln i Lybeck pä sitt rum
herr Gösta vandra hördes.
Hans blick var än av oro skum,
då morgonklockan rördes.
Men då vart fattat hans beslut
att Sveriges frälsning föra ut.
All tvekan var förgången.
Det ljöd till ottesången.

                        C. D. af Wirsén.

145. Likbrasan.


Till doms det ringt på Stockholms torg,
på varje tröskel satt bitter sorg,
ty fosterjorden var härjad,
dess ära såld, dess frihet förrådd,
och efter splitets frodiga sådd
var skörden i tårar bärgad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svversdal/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free