Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gick i våra skogar, han tröskat på vår strand,
han vässat våra pilar, han lossat våra band.
Hur skön är kungakronan! Hon trotsar stormars hot,
när så i folkets kärlek hon har sin fasta rot.
Hur skön är kungaspiran, en himmelsk stråle lik,
när till de ringas kojor den tränger hugnerik!
Hur skön är kungagraven, när den, som bor däri,
har lämnat kvar ett minne, som skall välsignat bli.
”Giv akt! Vem där? Hu, sjön är grön, och stjärnorna de skälva! —
Herr Erik, lägg dig ned och sov, ty nu är klockan elva!”
Så talte livdrabanten till kung Erik.
Men Erik gick så många steg, som slag hans hjärta slog.
Uppå Gripsholm än ingen blund hans heta öga tog.
Tungt är att vara konung utan krona.
”Kom fram! Jag vill betrakta dig, nu medan månen lyser.
En kappa vill jag giva dig; mig tyckes, att du fryser.”
Så talte livdrabanten till kung Erik.
Och Erik gick till gallret fram, och livdrabanten log.
Han sade: ”Skägg har du fått nog, sen konung Erik dog,
och därav kan du väva dig en mantel.”
Nu hördes klockan ljuda tolv från höga fängseltornet.
Brandvakten tutade så dovt tolv gånger uti hornet.
Drabanten gick — och vakten tog en annan.
Men Erik gick så många steg, som slag hans hjärta slog,
och stegen stå i golvet kvar, som kungafoten tog.
Men, Gud ske lov, hans hjärta har fått vila!
”Kung Erik, slut ditt öga till, ty tolv har klockan slagit!
Kung Erik, sov! Kung Erik, sov, fast de din krona tagit!”
Sä talte livdrabanten till kung Erik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
