Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu ärkeängeln, som slår ur skyn
och vänder om till sin himmel.
”Framåt över graven i segerfärd!
För oss filistéerna flykte!
Framåt med Herrans och Gideons svärd,
i dag våra mödor vi lykte!”
Han bärs som på stormens vingar framåt
i dimman, där salvorna braka.
Likt hagel det smattrar mot harneskplåt,
och hästarna stryka tillbaka.
”Framåt, mitt småländska rytteri!
Framåt, mina tyska bröder!”
Förgäves, förgäves — de efter bli.
Då ropas det: ”Konungen blöder!”
I famnen på Pappenheims mörka tropp
hann ingen den vacklande följa.
Det gula kyllret slöks ensamt opp
av järnmännens rasslande bölja. — —
Ett anskri, som går genom märg och ben :
”O Gustav, vår konung, vår fader!”
Med båda linjerna smultna till en,
gå rytande fram hans brigader.
Nu flyktar kroat, och nu viker vallon,
och stupade manshögt begrava
Friedländarens kallnade, stumma kanon. —
Sin seger martyren skall hava.
Det feltes ett ord i hans hjältedikt,
det ordet, som kröner bedriften:
de sörjande veta att fylla sin plikt,
i blod ge de slutunderskriften.
De segrat. På fältet i skön parad
de hedra sin älskade herre,
men fallna beteckna slagordningens rad,
de levande äro de färre.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
