Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är allt förändrat, finska hären stritt,
Finland ligger för oss öppet himmelsvitt,
ingen fläck skall mer på landets ära stanna;
nu täcks mannen visa ren och klar sin panna.
Kalla folket upp, låt röra trumman snart,
natten är förliden, dagen lyser klart!
Förr så var det brådska, då vi mest bort rasta;
ädle, unge herre, nu är tid att hasta!”
Och överstelöjtnant Drufva, han stod
bekymrad nu:
”Här dugde ej att ha sprucket mod,
det brast i tu.
Nu ser jag fienden rycka an,
mångdubbelt starkare kommer han,
och order har jag att stanna
och slåss till min sista man.
Och hade jag helst vid kanonerna där
en veteran,
en man, som vant sig att bruka gevär,
en krutsprängd fan;
men nej, en yngling, spenslig och fin,
en femtonåring, en grev Schwerin
skall svara för batteriet,
vad håller en sådan för min?”
Han red till ynglingen hän med hast,
sin hand han bjöd:
”Min vän, snart spelas här höga kast
om liv, om död,
död, säker död, om ni står er slätt,
men liv kanske, om ni siktar rätt.
Dö, leva, det får ni, herre,
men vika, nej, pass för det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
