- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
16:3

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XVI - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intet wara. Jag gick ut med igensluten Munn och öppet Hiärta, undrandes hwad Herren fattades. Jag kom derpå i Underwåningen, at lefwa ibland de nedrigaste och stormodigaste. Artigt Compagnie! Annat det, än wara bland Herrar. Jag tänckte til at omgås med Cammartienaren, men han föraktade mig, efter jag intet wille kalla honom Herre, utan allena k. Håkan: Hå, sade han, I är mycket stor på Er I, som inte kan gie en honnet Karl sin Caritèr. Laquajerne glömde jag at kalla Monsieur, och fick derföre intet annat af dem än wrånga Ord, rynkade Pannor och blinkande Ögon. Stall-Drengen kallade jag för Pälle, men han hade så när strukit til mig med sitt Gevär, om jag intet hälsat honom för Underkutsk. Den rätta Kutsken såg ut, som han skulle welat heta Stallmästare, eller åtminstone Öfwer-Kutsk. Ack, tänckte jag! nu är jag utråkad! Här gälla inga Raisoner. Jag måste nu, som förr, tiga och samtycka. En gång stadnade alt Tienst-Folket omkring mig, at undra på mig, liksom ungefär Boskapen fordom omkring Orpheus, då de ock af särdeles gunst wårdade at skratta åt mig. Detta tilfället tog jag i akt och tilspråkade dem sålunda: K. Wänner, hwilket är den största Heders-Titul, som en Betient kan få? De blijade på hwarannan, utan til at swara, ty de mente det wara en Gåta och at jag war Boklärd: Jo, sade jag, dess största ähra är, at wara trogen som Gull, flitig i sina sysslor, oförtruten i sina ährender, nyckter i sitt lefwerne, beständig i sin tienst, at han intet flycktar hastigt från den ena til den andra, samt ödmiuk, nögd, lydig och alsintet högfärdig i sitt wäsen Den Husbonde och Matmoder som intet hielper en sådan til et stycke Bröd, när Tiden kräfwer, om möyeligt är, synes icke wärd någon betiening. Hwad skun I med dessa toko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free