Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XLIV - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Friskt Syster, sade Egennyttan til
Ähregirugheten, lät oss röra oss. Wårt Wäsende
går så sömnigt til. I denna Stillheten
wanmäcktas jag som en hurtig Cavailler,
när han intet har Sällskap. Ödet förbiude, at
Owäldugheten skulle taga öfwerhand bland Folket! Neij jag
swär wid Afgrundens Böllior och wid alla Rikedomar i
Jordens Inelfwor, at förr skola alla halffärdiga
Kyrckor i Stockholm ruttna nid under Byggnaden, än
nånsin Owäldughet skall segra öfwer min minsta Finger,
fast hon 10 gånger hade Himmelen på sin sida. Wäl an,
mitt Hierta, sade Ähregirugheten: Jag menar som
du. Sannerligen, wi willja låta tala om oss: Wåra
Underwärck böra stötas i Basuner. Ingen blir
namnkunnig af ingen ting. O underjordiska Gudar! Det är
wist jag, som har lyft Hiältars Rykten til Stiernorna
och nedkastat storsinte Siälar, som blodige Offer i
Edra skiöten. Huru har jag nu på en tid kunnat wara så
orkelös? Nöisamheten, den Tokan, lärer wäl nu
inbilla sig, at jag sofwer den ewiga Sömnen. Nå, jag swär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
