Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Taine’s estetik — som han inlämnat till
konsistorium.
De som kände honom sedan gammalt, kunde
ej nog förvåna sig att det kommit en sådan fart
öfver den forna drömmarens väsen. . ..
Hos Ekroths, där Daniel intog alla sina
söndagsmiddagar, sammanträffade han stundom med
yngre damer och herrar, som nu bildade Hjalmars
hufvudsakliga umgänge. Det var söner och
döttrar till högtstående finsksinnade ämbetsmän, ett
kotteri, hvars sträfvan gick ut på att också i fråga
om mondänitet visa att fennomanerna ej behöfde
skämmas för det andra partiet — en klick, som
ville arbeta för elegans på demokratiskt- patriotisk
grund. Trots dessa framstegssträfvanden hade
fädernas konservativa åsikter i allo gått i arf på
barnen, och Daniel konstaterade snart, att Hjalmar,
som var kotteriets festarrangör, talare och främste
kurtisör, befann sig på mycket god väg att glida
öfver i samma åskådningssätt. En gång försökte
han motverka dessa återigen alldeles ytliga
inflytelser genom att öfvertala Hjalmar att komma med
på ett af den unga gruppens sammanträden. Men
det blef icke roligt. Ingen förstod Hjalmars patos,
och han själf rynkade på näsan åt sällskapets brist
på »gentlemannalater».
Så gingo två läseår.
Kuno tog på våren sin kandidatexamen och
fick till belöning afhämta Ingeborg från Geneve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
