Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han verkligen hur grunden lades fast och bred till
ett nytt skede i hans lif.
Han lärde sig älska den stora, stilla staden,
dess borgerliga anspråkslöshet, som gömde så
starka ideella sträfvanden, dess härliga små museer,
dess opera och teater, dess underliga arkitektur,
där det dock låg en verklig konstnärlig vilja bakom
— icke blott prålsjuka, som i Berlin —, dess vackra
omgifningar och dess godmodiga människor. Han
kände sig fri och kraftfull på nytt, och ur själfva
sorgen spunno sig fina känseltrådar fram, med
hvilka han omfattade allt livad han hörde och såg.
Ibland steg det blott plötsligt upp som ett
glädjeskri . .. eller en snyftning: om han fått upplefva
allt detta med Ingeborg! ...
Från hemlandet hade emellanåt kommit
underrättelser i bref af Kuno, någon gång äfven af Kurre
eller Henrik Brandt. Allting gick sin gilla
hvar-dagsgång där uppe. Ingeborgs bröllop hade firats
i tysthet på Stenbacka kort efter jul. .. Kurre hade
skildrat det på ett drastiskt sätt, som nästan roade
Daniel — han hade gifvit en bild af den
»stubb-svansade kalkonen» och den gamla snusande
lands-prosten och sina egna tankar, som sökte sig till
Daniel. »Jag tyckte att det var synd om Inga,
fast hon naturligtvis icke lät märka någonting —
hon har tagit det lugnt och gått och sett ut som
ett lyckligt och lidande helgon — du vet att
martyrskapet är kvinnans största förtjusning och största
talang!» Hon hade blifvit glad öfver Daniels
telegram till bröllopet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
