Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit firad af partiets alla koryféer med en fest
och vid sin nödtvungna afresa följts till stationen
med sång och musik — »Vårt land» hade utförts
och stämningen varit starkt fosterländsk! Daniel
sade ingenting, men när han blef på tumanhand
med Kuno, gaf han sin harm luft.
— Det är partidisciplinen, styrd af Wilckes
järnhand, och det är just sådant som gör
samarbetet omöjligt. Partifärgen framför allt — strunt
i det, om människorna äro hederliga eller inte!
— Det måste bli annorlunda, det får ej fortfara
på detta sätt. . . Hvad är det för en demonisk makt
i den karlen, som tvingar tusenden att böja sig för
ett ord från hans mun?
— Han vädjar till passionerna, det är hela
hemligheten . .. han är själf en hatfull och lumpen
karaktär, och därför vet han på hvilka knappar
han skall trycka för att få alla de sämsta
instinkterna hos folk i rörelse!
— Jag vet inte.. . men så mycket vet jag,
att det går på tok för oss, om den mannen länge
skall få råda!
När Kuno rest — han for öfver London till
Manchester, för att tillbringa några dagar hos
Wiréns — grep Daniel ifrigt i med sina studier.
Men tillika lät han lifvet i Paris inverka på sig,
utvecklande, stärkande och formande i honom
människan i olika riktningar. Han knöt genom
lyckliga omständigheter en mängd bekantskaper
både bland fransmän och skandinaver. Hans två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
