Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då fick han en dag i juli ett bref från Kurt
Ahlfelt, där denne i förbigående nämnde att
Ingeborg, som sedan våren varit hemma, den 24 skulle
öfver Köpenhamn med »Capella» återvända till
England.
Ur brefvets rader steg för Daniels öga en syn
— ett möte med Ingeborg i Köpenhamn, en vacker
julidag. . . långt borta från alla som kände dem
.. . och allt skulle vara som förr, och de skulle
gå lyckliga omkring bland idel obekanta människor
och säga hvarandra allt som de ej »fmgo sagdt»
den sommaren för många, många år sedan . ..
Det var ju löjligt att framkalla detta nu . . .
Men om han i alla fall skulle taga den vägen? . ..
Hvad hade han att säga henne numera, och hon
honom? . . . Hvarför rifva upp det gamla, halfläkta
såret för att kanske få ärret så mycket djupare
sedan? . . . Och hvarför detta spel med skuggor
igen?
Men under heta nätter, som icke gåfvo någon
sömn, började minnena kvälla fram, först helt
sakta, sedan allt starkare, tills de togo hans känslor
med sig och brusande som en varm flod sköljde
öfver hvart enda argument, som hans förnuft bjöd
till att dämmande ställa i vägen.
Så fattade han sitt beslut, och den 24 om
kvällen, samtidigt som Ingeborg lämnade Hangö,
satt Daniel på tåget. Genom en kvaf natt och en
brännande solskensdag förde det honom mot
norden, så oändligt långsamt, tyckte han, medan hans
tankar vid hvarje uppehåll föreställde sig att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
