Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingeborg svarade icke. Tysta hunno de fram
till det hus i Kronohagen, där Ingeborg bodde.
Hon gick upp för de två låga trappstegen vid
dörren och tog på den. Den var öppen, och
hon vände sig om och räckte Daniel handen.
— Daniel, sade hon sakta. Nu måste ni
skynda er bort — ni har arbete ännu i natt. Tack,
tusen tack — jag har varit så lycklig i kväll!
— Ingeborg ... gå inte . . . jag älskar er . . .
ni får inte lämna mig!
Daniel gjorde en åtbörd som för att stiga upp
på trappsteget och taga henne i sina armar. Hon
lösgjorde hastigt sin hand.
— Nej, nej, Daniel, inte så!.. . Stör inte min
lycka, låt mig hålla den vacker och lugn .. . och
nu farväl. .. farväl!
Hon försvann i dörren.
Daniel stod på gatan och såg efter henne mot
den slutna dörren. Omedvetet lyfte han än en
gång sina armar, som för att be henne komma
tillbaka.
— Tomma luften, intet annat än tomma och
kalla luften!
Långsamt gick han neråt. Hans sinnen, som
nyss hade rest sig i uppror, liksom pockande på
rättvisa för hans känslor, voro nu som slagna till
dvala. Först när han kom till senatstorget och
hörde klockan i tornet slå, vaknade han plötsligt
till medvetande af hvad honom ännu återstod att
göra.
Han ropade på en åkare och körde till tidnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
